Nåväl, hoppas det blir något till litet huskalas innan vinterns kalla hand knackar på dörren och låter vinden bära med de tysta snöflingorna som kallt landar på min kind och smälter. Vintern... de dystras högtid.
- Spongen
Jag talar ut om livet och sakerna där omkring. Som en vind i vattnet, omöjlig att uppstå, förlöjligad innan beprövad rör jag om i livets tjärn. Med blicken mot den blåa himlen och drömmar om någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar