Jag talar ut om livet och sakerna där omkring. Som en vind i vattnet, omöjlig att uppstå, förlöjligad innan beprövad rör jag om i livets tjärn. Med blicken mot den blåa himlen och drömmar om någonstans.
Jaha... Hmm. Här har det varit ganska dött. Nog för att jag varit lite död. Men en ... stalker ... till mig påminde mig om dess existens. Hej. Hur mår ni?
