Jaha... Hmm. Här har det varit ganska dött. Nog för att jag varit lite död. Men en ... stalker ... till mig påminde mig om dess existens. Hej. Hur mår ni?
// Spongen
måndag, november 15, 2010
tisdag, oktober 12, 2010
Det går så bra för alla.
Det är kul när det går bra för dem runtomkring en. Men att man själv tycker allting går åt helvete är en annan femma. För det gör det. Big time. Darnit. Nåväl. Nya tag, nya veckor. Det är inte långt kvar till jul.
// Spongen
// Spongen
torsdag, oktober 07, 2010
Major Buzzkill.
I dag är jag helt galet dryg. Tror inte jag betett mig såhär drygt förr. Började med att jag drygade sönder en kollega. Sen när de tog en frukostfikapaus så var jag dryg. Jag tänker dryga tankar idag, onekligen. Det kommer bli en lååååång dag för dem runtomkring.
// Spongen
// Spongen
fredag, september 17, 2010
Min nya HTC Desire.
Jag har fixat en ny telefon. En HTC Desire. Jag ville från början egentligen ha en iPhone 4, men det var omöjligt att få tag på till ett vettigt pris via jobbet, så till slut bestämde jag mig för en HTC Desire... och jag är sjukt nöjd. Riktigt, riktigt nöjd. Det finns några småsaker jag stör mig på, som att volymknapparna på sidan är lite för stora och är lätta att komma åt av misstag. Skärmen är ibland lite för responsiv, man ska vinkla telefonen och den tror man har tryckt på en massa grejer. Har förvisso bara hänt två gånger, men det är sådana där småsaker som man kan komma att tänka på. Jag har inte prövat autocompletefunktionen när man skriver heller eftersom jag kör på engelskt rakt av. Tar rätt lång tid att skriva mail och SMS i och med detta, men ja... ska nog ändra telefoninställningarna till svenska och testa det. Fast iofs, det kanske inte ens finns det alternativet? :D Har trots allt bara testat telefon en ganska kort stund. Måste fixa nya apps till Twitter dock, då den jag har kan man inte se konversationstrådar på Fixat Dropbox, Spotify och Gowalla. Syncat mina kontakter med Gmail.
Stora grejer på gång helt enkelt, och jag har gått 100% social. Innan kände jag mig bara 50% då jag kunde bara nås via samtal och SMS. Nu finns jag på resande fot även på Facebook, Twitter, Gmail, SMS och samtal. Det är ju en ökning på 150% mer tillgänglig! Big whoop, wanna fight about it?
// Spongen
måndag, september 13, 2010
Dop i Värmland
Var på dop i helgen. Min nya kusin Linnea Helena som skulle döpas. Det var en mycket fin ceremoni, men det fick mig att fundera.
Kommer jag döpa mina barn? Hmm... nu när jag just skrev föregående mening så fick jag två tankar i huvudet. "Oj, jag har visst bestämt mig för att jag kommer skaffa barn NÅN dag.", och den andra var min ursprungliga tankegång, nämligen: "Om jag skaffar barn, kommer jag döpa mitt barn?"
Jag är ateist, alltid varit sålänge jag kan minnas. Jag bekänner inte den kristna tron, och jag tror inte på gud. Se? Jag skriver t.o.m. gud med ett litet g just för att jag inte ärar hans namn då jag inte tror på att han existerar. En annan sak som jag tycker är ganska fint med religion, men som är en helt annan fråga, är möjligheten att alltid kunna börja tro. I alla fall, min poäng är att eftersom normen säger att man skall döpa sitt barn (i alla fall i mina kretsar), kommer jag göra det? Går inte det emot mig själv genom att döpa in mitt barn i kristendomen och någonting jag inte tror på? Är det "fel", eller ska man göra det "bara för att alla andra gör det?" Jag vet inte... Det är värt en tanke i mina ögon. Jag får fundera.
// Spongen
Kommer jag döpa mina barn? Hmm... nu när jag just skrev föregående mening så fick jag två tankar i huvudet. "Oj, jag har visst bestämt mig för att jag kommer skaffa barn NÅN dag.", och den andra var min ursprungliga tankegång, nämligen: "Om jag skaffar barn, kommer jag döpa mitt barn?"
Jag är ateist, alltid varit sålänge jag kan minnas. Jag bekänner inte den kristna tron, och jag tror inte på gud. Se? Jag skriver t.o.m. gud med ett litet g just för att jag inte ärar hans namn då jag inte tror på att han existerar. En annan sak som jag tycker är ganska fint med religion, men som är en helt annan fråga, är möjligheten att alltid kunna börja tro. I alla fall, min poäng är att eftersom normen säger att man skall döpa sitt barn (i alla fall i mina kretsar), kommer jag göra det? Går inte det emot mig själv genom att döpa in mitt barn i kristendomen och någonting jag inte tror på? Är det "fel", eller ska man göra det "bara för att alla andra gör det?" Jag vet inte... Det är värt en tanke i mina ögon. Jag får fundera.
// Spongen
måndag, september 06, 2010
Mailproblematik.
Jag har funderat lite kring det här med e-post på jobbet. Ibland har man en konversation med en kund eller kollega, och så sätter man någon på CC. Vad vill man att den personen skall göra med det CC:ade svaret? Det är inte så uppenbart alla gånger har jag märkt. Skickar jag ett CC med information jag tycker är viktigt för min chef att ta del av, så agerar han på det. En annan kollega kanske bara tar det som så - information - när jag vill att han/hon kanske skall agera på det jag skriver.
Man kanske ska börja sluta vara så jävla kvinnlig och faktiskt skriva ned vad man vill i det CC:ade meddelandet till den som blir CC:ad? Och inte bara anta att han/hon förstår vad jag vill med det CC:ade meddelandet?
// Spongen
Man kanske ska börja sluta vara så jävla kvinnlig och faktiskt skriva ned vad man vill i det CC:ade meddelandet till den som blir CC:ad? Och inte bara anta att han/hon förstår vad jag vill med det CC:ade meddelandet?
// Spongen
Att få en komplimang.
Det är väl helt enkelt en sådan dag i dag.
Jag tänkte nu lista de tre finaste komplimangerna jag kan komma ihåg jag fått.
1) Du kommer bli en sådan himla bra pappa.
2) Jag älskar verkligen ditt skratt. När du skrattar så blir hela jag glad.
3) Men, är det Marcus? Oj, wow, du har ju verkligen vuxit upp... och blivit en man. Denna kommentar blandat med hennes ansiktsuttryck made my day.
Alla tre citaten kommer från före detta kollegor som nu arbetar på annat håll. Tror jag nog alltid kommer komma ihåg de orden. Sen är en annan stor komplimang att Fannyjäveln benämnt mig som hennes "Bästa vän". Det ni, det är också stort.
// Spongen
Jag tänkte nu lista de tre finaste komplimangerna jag kan komma ihåg jag fått.
1) Du kommer bli en sådan himla bra pappa.
2) Jag älskar verkligen ditt skratt. När du skrattar så blir hela jag glad.
3) Men, är det Marcus? Oj, wow, du har ju verkligen vuxit upp... och blivit en man. Denna kommentar blandat med hennes ansiktsuttryck made my day.
Alla tre citaten kommer från före detta kollegor som nu arbetar på annat håll. Tror jag nog alltid kommer komma ihåg de orden. Sen är en annan stor komplimang att Fannyjäveln benämnt mig som hennes "Bästa vän". Det ni, det är också stort.
// Spongen
måndag, augusti 30, 2010
He stumbled into faith...
Regina Spektor. Blue lips.
He stumbled into faith and thought,
"God, this is all there is?"
The pictures in his mind arose,
And began to breathe.
And all the gods and all the worlds
Began colliding on a
Backdrop of
Blue.
Blue lips,
Blue veins.
He took a step, but then felt tired.
He said, "I'll rest a little while."
But when he tried to walk again,
He wasn't a child.
And all the people hurried fast,
Real fast,
And no one ever smiled.
Blue lips,
Blue veins.
Blue,
The color of our planet from far, far away.
He stumbled into faith and thought,
"God, this is all there is?"
The pictures in his mind arose,
And began to breathe.
And no one saw, and no one heard.
They just followed the lead.
The pictures in his mind arose,
And began to breed.
They started out beneath the knowledge tree.
Then they chopped it down to make white picket fences,
And, marching along the railroad tracks,
They smile real wide for the camera lenses.
They made it past the enemy lines
Just to become enslaved in the assembly lines.
Blue lips,
Blue veins.
Blue,
The color of our planet from far, far away.
Blue,
The most human color.
Blue,
The most human color.
Blue,
The most human color...
Blue lips,
Blue veins.
Blue,
The color of our planet from far, far away.
// Spongen
He stumbled into faith and thought,
"God, this is all there is?"
The pictures in his mind arose,
And began to breathe.
And all the gods and all the worlds
Began colliding on a
Backdrop of
Blue.
Blue lips,
Blue veins.
He took a step, but then felt tired.
He said, "I'll rest a little while."
But when he tried to walk again,
He wasn't a child.
And all the people hurried fast,
Real fast,
And no one ever smiled.
Blue lips,
Blue veins.
Blue,
The color of our planet from far, far away.
He stumbled into faith and thought,
"God, this is all there is?"
The pictures in his mind arose,
And began to breathe.
And no one saw, and no one heard.
They just followed the lead.
The pictures in his mind arose,
And began to breed.
They started out beneath the knowledge tree.
Then they chopped it down to make white picket fences,
And, marching along the railroad tracks,
They smile real wide for the camera lenses.
They made it past the enemy lines
Just to become enslaved in the assembly lines.
Blue lips,
Blue veins.
Blue,
The color of our planet from far, far away.
Blue,
The most human color.
Blue,
The most human color.
Blue,
The most human color...
Blue lips,
Blue veins.
Blue,
The color of our planet from far, far away.
// Spongen
"It's the wrong time for somebody new".
I dag lyssnar jag på Damien Rice och mår dåligt.
Vad gör du?
// Spongen
Vad gör du?
// Spongen
söndag, augusti 29, 2010
fredag, augusti 27, 2010
Ryggen som faila.
Ryggen pajade under en fotbollsmatch en fem veckor sedan. Kiropraktorbesök i går konstaterade att det var ryggskott och inflammerad ländrygg. Efter behandling gick man runt hela dagen och såg ut att ha blivit fistad. Så nu vet ni, jag har inte försökt komma ur garderoben eller något liknande via att linka runt på det sättet.
// Spongen
// Spongen
Sverigedemokraterna i media
Det talas mycket om Sverigedemokraterna och deras senaste valfilm och hur de uppfattas av omvärlden.
Jag är väldigt kluven mot SD. Det känns som om man röstade för SD blir man stämplad som rasist, tyvärr, men så är det. Det är en stämpel för det partiet och dess anhängare som jag tror mer eller mindre aldrig kommer försvinna. Däremot är jag för en hälsosammare invandringspolitik som jag inte tycker några av de andra partierna erbjuder. Och i mina ögon är de lite som Piratpartiet, ett slags enfrågeparti på ett plan. Nu är det självklart inte så, men det känns som det, vilket gör det svårt att enbart rösta SD utifrån deras invandringspolitik och deras åsikter i fråga. Jag är för en förändring i invandringspolitiken, men min röst går inte till SD efter hur min egna relation till det partiet utvecklats genom mina år i livet.
// Spongen
Jag är väldigt kluven mot SD. Det känns som om man röstade för SD blir man stämplad som rasist, tyvärr, men så är det. Det är en stämpel för det partiet och dess anhängare som jag tror mer eller mindre aldrig kommer försvinna. Däremot är jag för en hälsosammare invandringspolitik som jag inte tycker några av de andra partierna erbjuder. Och i mina ögon är de lite som Piratpartiet, ett slags enfrågeparti på ett plan. Nu är det självklart inte så, men det känns som det, vilket gör det svårt att enbart rösta SD utifrån deras invandringspolitik och deras åsikter i fråga. Jag är för en förändring i invandringspolitiken, men min röst går inte till SD efter hur min egna relation till det partiet utvecklats genom mina år i livet.
// Spongen
tisdag, augusti 24, 2010
Kvinnor, upp med blickarna.
Det är svårt att få kontakt med tjejer när man bara är ute. 95%, utan att överdriva, går och stirrar rakt fram men utan att egentligen se något, eller så st irrar de ned i backen eller stirrar på sin telefon.
Varför inte pröva och lyfta blicken och möta ett par främmande ögon?
// Spongen
Varför inte pröva och lyfta blicken och möta ett par främmande ögon?
// Spongen
måndag, augusti 23, 2010
The heart.
Why is my heart racing? It is pounding with an intensity that I am not comfortable with. Please, little heart, slow your pace.
Do not have such a rush finding out the truth about the man in the moon. Will it be anything like the figures we've seen if we get to see a face?
I doubt it. I've believed all my life that it is not so, so while my life is passing me by, I hear you, my little heart. Your pounding away to keep a lifeless mind alive. Don't be so stubborn. Rejoice over what we've felt and been through. Together. When I open my eyes, I wish for you to slow down. For my sake. The salty taste on my tongue no longer tastes like tears, it is now ... bitter. Why didn't I say what I've wanted to say? To my family, to you? If that is alright with you.
// Spongen
Do not have such a rush finding out the truth about the man in the moon. Will it be anything like the figures we've seen if we get to see a face?
I doubt it. I've believed all my life that it is not so, so while my life is passing me by, I hear you, my little heart. Your pounding away to keep a lifeless mind alive. Don't be so stubborn. Rejoice over what we've felt and been through. Together. When I open my eyes, I wish for you to slow down. For my sake. The salty taste on my tongue no longer tastes like tears, it is now ... bitter. Why didn't I say what I've wanted to say? To my family, to you? If that is alright with you.
// Spongen
tisdag, maj 18, 2010
En god dag i stil.
Gårdagen blev rätt lyckad ändå. Jag hade släppt in hantverkare på morgonen som skulle åtgärda litet besiktningspunkter som framkommit vid garantibesiktningen av lägenheten. När jag väl orkat pallra mig hem från jobbet så var jag tvungen att inspektera vad de gjort, och märkte att de åtgärdat allting riktigt bra faktiskt, så det var skönt.
Träffade på grannen som stod och grillade lax, så jag slet upp mina upptinade fläskkotletter och slängde på grillen tillsammans med två majskolvar. Kaffe och diskussion på det, sen blev det långpromenad. Vid slutet av promenaden så blev vi upphämtade av en annan granne som körde hem oss, och sedan blev det en till kaffe på det och vid elva så bröt vi upp. Gick och ställde i ordning det sista i lägenheten då Oscar hade hjälpt mig precis innan promenaden med det värsta. Sen gick jag ned och reparerade min cykel som jag tog till jobbet i morse.
Så i kväll blir det träna armar och sedan cykla hem och putsa fläskfilén till middag.
// Spongen
Träffade på grannen som stod och grillade lax, så jag slet upp mina upptinade fläskkotletter och slängde på grillen tillsammans med två majskolvar. Kaffe och diskussion på det, sen blev det långpromenad. Vid slutet av promenaden så blev vi upphämtade av en annan granne som körde hem oss, och sedan blev det en till kaffe på det och vid elva så bröt vi upp. Gick och ställde i ordning det sista i lägenheten då Oscar hade hjälpt mig precis innan promenaden med det värsta. Sen gick jag ned och reparerade min cykel som jag tog till jobbet i morse.
Så i kväll blir det träna armar och sedan cykla hem och putsa fläskfilén till middag.
// Spongen
måndag, maj 10, 2010
And we're singin' the song i stil.
Jag tror jag är litet småkär i två damer. Jag kollade precis på Zombieland där en tjej vid namn Emma Stone figurerade. Det slog mig litet senare att hon är rätt lik Amy MacDonald, som jag för övrigt haft en crush på under en längre tid. Och att jag sedan bara lyckades hitta två bra bilder gjorde mig litet gladare för att bevisa min poäng ^^
Amy MacDonald?
Emma Stone?
Tror nog att jag är svag för ett visst typ av utseende. Hm. Who would've thought? ;P Men seriöst... De är så jävla snygga så jag vill bara bita sönder knogen -_-
// Spongen
Amy MacDonald?
Emma Stone?
Tror nog att jag är svag för ett visst typ av utseende. Hm. Who would've thought? ;P Men seriöst... De är så jävla snygga så jag vill bara bita sönder knogen -_-
// Spongen
fredag, maj 07, 2010
Mysa till det en fredag i stil.
I dag är jag sådär busig igen. Jag hade honung i mitt té. Men det tycker jag att jag får. En fredagseftermiddag såhär är man värd litet bus. Sugarrush, woohoo! :-D
Annars blir nog utsikterna för helgen rätt lugna. Ingenting inplanerat, men vi får se vad som händer. Har inte planerat något kröka i alla fall, men men... Det vet man aldrig vad som kan hända.
// Spongen
Annars blir nog utsikterna för helgen rätt lugna. Ingenting inplanerat, men vi får se vad som händer. Har inte planerat något kröka i alla fall, men men... Det vet man aldrig vad som kan hända.
// Spongen
tisdag, maj 04, 2010
Hey, hey I wanna be a rockstar i stil.
Tisdag igen. Nästa vecka fyller lillgrabben år, så då ska vi dit och fira honom på fredag. Ska se till att köpa presenter åt honom, då det fungerar tydligen bättre än min kärlek och kramar. Otacksamma unge ^^
Livet har sin stilla gång. Jag ser vackra tjejer överallt och det känns som jag går runt som kåtast i kungsan av någon anledning på jakt efter en flickvän. Har t.o.m. börjat ta upp nätdejting på allvar, och funderar på att faktiskt köpa ett tremånaders för att se hur det funkar.
Jag är väldigt förvirrad just nu. Jag vet inte vad jag vill. Helst av allt skulle jag nog kanske vilja göra som kollegan. Säga upp sig, åka till Barca och ta nya tag. Fast i mitt fall då byta Barca mot Thailand, och det nya jobbet skulle bli som dykmästare på någon dykskola. Skulle vara grymt. Måste bara fixa femtio dyktimmar till så drar jag... :)
// Spongen
Livet har sin stilla gång. Jag ser vackra tjejer överallt och det känns som jag går runt som kåtast i kungsan av någon anledning på jakt efter en flickvän. Har t.o.m. börjat ta upp nätdejting på allvar, och funderar på att faktiskt köpa ett tremånaders för att se hur det funkar.
Jag är väldigt förvirrad just nu. Jag vet inte vad jag vill. Helst av allt skulle jag nog kanske vilja göra som kollegan. Säga upp sig, åka till Barca och ta nya tag. Fast i mitt fall då byta Barca mot Thailand, och det nya jobbet skulle bli som dykmästare på någon dykskola. Skulle vara grymt. Måste bara fixa femtio dyktimmar till så drar jag... :)
// Spongen
fredag, april 30, 2010
Valborgare i stil.
Glad Valborg då. Fick precis höra tråkiga nyheter om en vän, men hoppas ni har en bättre Valborg än en annan har nu. Nu ska jag åka ut till Ekerö en sväng och hänga litet. På återseende.
Update: Blev inget Ekerö. Spenderade kvällen hemma med kaffe, cigg och dystert regn.
// Spongen
Update: Blev inget Ekerö. Spenderade kvällen hemma med kaffe, cigg och dystert regn.
// Spongen
onsdag, april 28, 2010
Häng på i stil.
I morse hände något litet ... udda. Jag klev på tunnelbanevagnen, som var av modell äldre, och som var relativt full. Det kliver på en väldigt söt tjej bakom mig, och hon ställer sig framför mig med ryggen mot mig. Jag står med handen runt "strippstången" som finns i mitten av de gamla tunnelbanevagnarna. Sakta med säkert märker jag hur tjejen framför mig mer och mer börjar typ... luta sig in i min arm och kommer väldigt nära.
"Vad fan...?" tänker jag, men det är inte direkt att jag ryggar tillbaka. Funderar på om inte hon är inne i sitt SMS bara och inte märker vad hon gör, men hon skriver klart med ena handen om telefonen och den andra om stången, men ändå glider hon närmare. Det slutar med att hon står ganska när mig, typ som att jag skyddar henne mot folket runtom och nästan lutar huvudet på min arm. Vid Fridhemsplan kliver hon av och ser sig inte om, och jag krafsar skallen och undrar vad tusan som precis hände. Det var inte direkt att det var en snabb "ramla in i mig"-grej utan hon gled mer eller mindre mer och mer för varje station, så till slut så stod hon nästan mer eller mindre i min famn och jag med armen precis om hennes axel och höll i mig i stången.
Weird shit.
// Spongen
"Vad fan...?" tänker jag, men det är inte direkt att jag ryggar tillbaka. Funderar på om inte hon är inne i sitt SMS bara och inte märker vad hon gör, men hon skriver klart med ena handen om telefonen och den andra om stången, men ändå glider hon närmare. Det slutar med att hon står ganska när mig, typ som att jag skyddar henne mot folket runtom och nästan lutar huvudet på min arm. Vid Fridhemsplan kliver hon av och ser sig inte om, och jag krafsar skallen och undrar vad tusan som precis hände. Det var inte direkt att det var en snabb "ramla in i mig"-grej utan hon gled mer eller mindre mer och mer för varje station, så till slut så stod hon nästan mer eller mindre i min famn och jag med armen precis om hennes axel och höll i mig i stången.
Weird shit.
// Spongen
fredag, april 23, 2010
Det mest underbara uppenbara i stil.
Totalt glömt skriva att min brors andra barn är fött. En tjej kom till världen 14.52 i söndags, den 18e april 2010. Hon kommer lystra till "Li" och jag ska lära henne allt jag kan.
// Spongen
// Spongen
Tankarna går om i stil.
Det regnar sakta där ute. Snöblandat regn.
Mina tankar kommer sakta, likt fallande löv som driver i vinden. Planlöst, utan något egentligt mål eller mening driver de framåt. Vart skall de ta vägen?
Musikens rytm slår i samma takt som hennes hjärta. Sakta men säkert tar tonerna musiken framåt. Saka men säkert, för att hålla detta eko av en människa vid liv. Detta tomma skal av ångest, ben och substans. Kött och blod. Smärtan är väl det enda riktiga, tänker hon.
Solen skiner genom molnen som länge legat över himlen. Det kommer en ny dag igen, tänker han. Kanske möts vi där i grönskan och prunkande landskap, istället för detta liv av öken. Med eller utan dig.
Kaffet smakar bittert. Hjärtat det slår fortare nu. Solen gömmer sig igen, och vart ska vi ta vägen? Med några sockerbitar till kanske det löser sig. Ett problem mindre, tänker hon när mannen i slips går förbi. Det var så länge sedan sist. Kaffet smakar bättre nu.
// Spongen
Mina tankar kommer sakta, likt fallande löv som driver i vinden. Planlöst, utan något egentligt mål eller mening driver de framåt. Vart skall de ta vägen?
Musikens rytm slår i samma takt som hennes hjärta. Sakta men säkert tar tonerna musiken framåt. Saka men säkert, för att hålla detta eko av en människa vid liv. Detta tomma skal av ångest, ben och substans. Kött och blod. Smärtan är väl det enda riktiga, tänker hon.
Solen skiner genom molnen som länge legat över himlen. Det kommer en ny dag igen, tänker han. Kanske möts vi där i grönskan och prunkande landskap, istället för detta liv av öken. Med eller utan dig.
Kaffet smakar bittert. Hjärtat det slår fortare nu. Solen gömmer sig igen, och vart ska vi ta vägen? Med några sockerbitar till kanske det löser sig. Ett problem mindre, tänker hon när mannen i slips går förbi. Det var så länge sedan sist. Kaffet smakar bättre nu.
// Spongen
torsdag, april 15, 2010
Byta vinterdäck senast 15 april i stil.
Ni vet väl om att man numer måste byta från vinterdäck till sommardäck senast 15 april? Därför gör jag det i kväll. Middag & däckbyte hos mina föräldrar i kväll med andra ord.
// Spongen
// Spongen
Manlig vänskap i stil.
Min käre kusin gjorde en dare om att vi skulle skriva en ny låt och det föll sig på manlig vänskap. Joacim, pennan trogen, plitade ned en vacker rad eller två.
"Solig lördagförmiddag, lite bakis från igår.
Vill lägga mig i solen och slicka mina sår.
Jag ringer min kompis. Han är en fin kamrat!
Säger: "Kom ut i solen, ta med cowboyhatt och mat."
Packar en filt, några bärs och en gitarr.
Ute skiner solen, i trädet sjunger en sparv.
Manlig vänskap, det är allt man behöver, en filt och lite sol, inget kvinnofolk i kjol.
Manlig vänskap, det är allt man behöver, kom nu närmare min vän, men inte alltför nära...
då drar jag hem igen! Tada!"
Kan inte säga annat än att det är underbart vackert.
(Liten editering av mig för bättre meningsbyggnad)
// Spongen
"Solig lördagförmiddag, lite bakis från igår.
Vill lägga mig i solen och slicka mina sår.
Jag ringer min kompis. Han är en fin kamrat!
Säger: "Kom ut i solen, ta med cowboyhatt och mat."
Packar en filt, några bärs och en gitarr.
Ute skiner solen, i trädet sjunger en sparv.
Manlig vänskap, det är allt man behöver, en filt och lite sol, inget kvinnofolk i kjol.
Manlig vänskap, det är allt man behöver, kom nu närmare min vän, men inte alltför nära...
då drar jag hem igen! Tada!"
Kan inte säga annat än att det är underbart vackert.
(Liten editering av mig för bättre meningsbyggnad)
// Spongen
måndag, april 12, 2010
Ombedd om mer inlägg i stil.
I helgen blev det kryssning med allt vad det innebär. För att slippa redovisa en hel resa så kan jag dra några höjdpunkter (internhumor redovisas ej):
> Isaacs sextioåring & straffknull
> Jailbait
> Den stora nyheten
> Williams "gambling issue"
> Parallellen till Bulgarienresan
> "Iceberg!? Straight ahead!?!"
Sitter nu och lyssnar på Petters nya album på Spotify. Låter helt ok än så länge. Träffade även Tanja i fredags tillsammans med ett större sammankomst på Storstad vid Odenplan. Mycket trevlig kväll, även om den slutade hos en något butter Safar vid sex på morgonen. Men men, som man säger, man lever bara en gång. Nu när jag väl fått arslet ur och skrivit någonting så lär det dyka upp fler uppdateringar under dagen. Brukar bli så, när jag väl skriver så kommer det stötvis. Ungefär som vi killar.
// Spongen
> Isaacs sextioåring & straffknull
> Jailbait
> Den stora nyheten
> Williams "gambling issue"
> Parallellen till Bulgarienresan
> "Iceberg!? Straight ahead!?!"
Sitter nu och lyssnar på Petters nya album på Spotify. Låter helt ok än så länge. Träffade även Tanja i fredags tillsammans med ett större sammankomst på Storstad vid Odenplan. Mycket trevlig kväll, även om den slutade hos en något butter Safar vid sex på morgonen. Men men, som man säger, man lever bara en gång. Nu när jag väl fått arslet ur och skrivit någonting så lär det dyka upp fler uppdateringar under dagen. Brukar bli så, när jag väl skriver så kommer det stötvis. Ungefär som vi killar.
// Spongen
måndag, mars 29, 2010
I didn't do it! In style.
Mot bättre vetande så var jag utanför arbetet och tog en liten rökpaus. Strosade runt litet framför vår kontorsbyggnad såsom jag brukar göra innan jag ställer mig till ro på någon random plats. Jag puffar några bloss och ser två äldre kvinnor som tittar litet surt på mig. Jag rynkar på ögonbrynen, rycker på axeln och vänder mig om när min fot slår till något. När jag tittar ned ligger ett ihopknycklat rött paket LM. Och jag röker. De antog att jag tog min sista cigg, knöglade ihop paketet och bara skräpade ned. Sådär helt utan att bry mig. Jag titta upp igen och såg att kvinnorna tittade på mig litet sådär uppmanande av någon anledning, så av ren trots sket jag i att plocka upp det.
Fan inte mitt skit.
// Spongen
Fan inte mitt skit.
// Spongen
To Spotify, or not to Spotify i stil.
I dag köpte jag Spotify Premium. Jag känner mig busig när jag tänker på att jag inte kommer höra någon reklam längre mellan låtbytena. Tihi.
// Spongen
// Spongen
söndag, mars 28, 2010
"First you statoil..." i stil.
Jaha, då är man mer förkyld än för några dagar sedan. *Suck* Elak spiral. Kaffet står och puttrar och How I met your mother väntar på att ses. I går så var jag upp till grannen jag inte träffat på väldigt, väldigt länge. Vad hände där egentligen? Vi hade ju alltid skitkul. Helt plötsligt slutade vi båda höra av oss, så blev det liksom inget.
Slultbesiktning av lägenheten gick bra i alla fall. Påpekade en del grejer, så får vi väl se om de åtgärdar. Nej, nu surrar äggkokaren att dem är klara. Min ångest är litet större då vi ställt fram klockan och jag sovit nästan fram till klockan två. Klockan ett hade ju varit litet bättre. Men man får sova när man känner sig förkyld. Typ.
// Spongen
Slultbesiktning av lägenheten gick bra i alla fall. Påpekade en del grejer, så får vi väl se om de åtgärdar. Nej, nu surrar äggkokaren att dem är klara. Min ångest är litet större då vi ställt fram klockan och jag sovit nästan fram till klockan två. Klockan ett hade ju varit litet bättre. Men man får sova när man känner sig förkyld. Typ.
// Spongen
torsdag, mars 18, 2010
Recension: Sophie Zelmani på Göta Lejon 17e mars.
Då var man iväg i går med Joacim och kollade på Sophie Zelmani när hon framträdde på Göta Lejon. Jag hade nog inte riktigt förstått att hon verkligen var en så mjuk, passionerad och harmonisk människa, utan fått för mig att det var mest sättet hon sjöng på. Jag hittade ju denna underbara artist via Spotify, så jag kan inte säga att jag kan så mycket om henne som artist förutom musiken jag lyssnat på. Döm av min förvåning när hon mellan låtarna ska prata litet med sin publik som är där för att se henne. Både jag och Joacim, som jag tipsade om Sophie till och lyckades få med mig på konserten, blev något förvånade att hon var precis lika lugn och harmonisk i det vanliga uttalet på scen som när hon sjunger. Det blev litet komiskt uppvaknande för oss båda när hon frågar om våra stolar är mjuka och vi har det bra.
Bild från Rockfoto.nu
Konserten var fylld av värme, och det var några gånger jag fick en liten euforikänsla och bara kände mig... totalt lugn, på ett svårförklarat sätt. Sophie Zelmanis ljuva stämma hördes, och atmosfären kändes av som mest när jag stängde mina ögon och bara lyssnade. Jag tror inte det är många andra konserter jag kan gå på och tycka att det är helt rätt med bara en akustisk gitarr och ett stearinljus som enda ljus på en scen under ett outro av en låt. Hennes egna litet kufiska personlighet gjorde att jag bara myser mer när jag lyssnar på hennes musik såhär i efterhand.
Presentationen av bandmedlemmarna var fylld av roliga referenser om hur de brukar umgås, med allt från en kall, dansk öl till att lära känna varandra via diskussioner över en flaska grappo. Även det spontana när hon råkade slå i kepsen i micken och utbrister litet förvånat, "Oj, kepsen", fick mig att dra på smilbanden. Avslutningsvis efter att ha blivit inklappad till en sista låt så frågar hon: "Vad vill ni höra då?" varpå ett flertal titlar ropas upp. "Nä, vi har redan bestämt oss. Jag ville mest bara kolla vad ni skulle säga", varpå hon drar på smilbanden och tackar oss adjö med "I'll remember you".
De personliga favoriterna var "Dreamer" och "Happier man". Varianten av "Going home" var bra, men jag tycker sättet de spelar albumvarianten på var bättre. Förutom tillägget av munspelet, det satt klockrent.
För att summera så var det en riktigt bra kväll. Vi fortsatte ned till Skanstull och in på Clarion Sign. Vin för Joacim och white russians för mig. Prat om allt och ingenting, och reflektioner över livet.
Fyra av fem skrålar.
// Spongen
Bild från Rockfoto.nu
Konserten var fylld av värme, och det var några gånger jag fick en liten euforikänsla och bara kände mig... totalt lugn, på ett svårförklarat sätt. Sophie Zelmanis ljuva stämma hördes, och atmosfären kändes av som mest när jag stängde mina ögon och bara lyssnade. Jag tror inte det är många andra konserter jag kan gå på och tycka att det är helt rätt med bara en akustisk gitarr och ett stearinljus som enda ljus på en scen under ett outro av en låt. Hennes egna litet kufiska personlighet gjorde att jag bara myser mer när jag lyssnar på hennes musik såhär i efterhand.
Presentationen av bandmedlemmarna var fylld av roliga referenser om hur de brukar umgås, med allt från en kall, dansk öl till att lära känna varandra via diskussioner över en flaska grappo. Även det spontana när hon råkade slå i kepsen i micken och utbrister litet förvånat, "Oj, kepsen", fick mig att dra på smilbanden. Avslutningsvis efter att ha blivit inklappad till en sista låt så frågar hon: "Vad vill ni höra då?" varpå ett flertal titlar ropas upp. "Nä, vi har redan bestämt oss. Jag ville mest bara kolla vad ni skulle säga", varpå hon drar på smilbanden och tackar oss adjö med "I'll remember you".
De personliga favoriterna var "Dreamer" och "Happier man". Varianten av "Going home" var bra, men jag tycker sättet de spelar albumvarianten på var bättre. Förutom tillägget av munspelet, det satt klockrent.
För att summera så var det en riktigt bra kväll. Vi fortsatte ned till Skanstull och in på Clarion Sign. Vin för Joacim och white russians för mig. Prat om allt och ingenting, och reflektioner över livet.
Fyra av fem skrålar.
// Spongen
tisdag, mars 16, 2010
Show me how to live i stil.
Audioslave - Show me how to live
And with the early dawn
Moving right along
I couldn't buy and eyeful of sleep
And in the aching night under satellites
I was not received
Built with stolen parts
A telephone in my heart
Someone get me a priest
To put my mind to bed
This ringing in my head
Is this a cure or is this a disease
Nail in my hand
From my creator
You gave me life
Now show me how to live (x2)
And in the after birth
On the quiet earth
Let the stains remind you
You thought you made a man
You better think again
Before my role defines you
Nail in my hand
From my creator
You gave me life
Now show me how to live (x2)
And in your waiting hands
I will land
And roll out of my skin
And in your final hours I will stand
Ready to begin
Ready to begin
Ready to begin
Ready to begin
Nail in my hand
From my creator
You gave me life
Now show me how to live (x2)
Show me how to live
Show me how to live
Show me how to live
Show me how to live
// Spongen
And with the early dawn
Moving right along
I couldn't buy and eyeful of sleep
And in the aching night under satellites
I was not received
Built with stolen parts
A telephone in my heart
Someone get me a priest
To put my mind to bed
This ringing in my head
Is this a cure or is this a disease
Nail in my hand
From my creator
You gave me life
Now show me how to live (x2)
And in the after birth
On the quiet earth
Let the stains remind you
You thought you made a man
You better think again
Before my role defines you
Nail in my hand
From my creator
You gave me life
Now show me how to live (x2)
And in your waiting hands
I will land
And roll out of my skin
And in your final hours I will stand
Ready to begin
Ready to begin
Ready to begin
Ready to begin
Nail in my hand
From my creator
You gave me life
Now show me how to live (x2)
Show me how to live
Show me how to live
Show me how to live
Show me how to live
// Spongen
tisdag, mars 09, 2010
A wake up call i stil.
I dag har det hänt mycket. Fick reda på att en kompis fått sparken, en annan har fått barn under natten och en kompis kompis har checkat ut i förtid. Omtumlande är väl i det mildaste laget. Sitter här på jobbet och mår skit. Vet inte varför, men när man får sådana nyheter som den sista så börjar jag alltid utvärdera min egna situation. Mina tankar går till min familj och allt som egentligen händer och hänt, men som man inte stannar upp och reflekterar över. Min far. Min mor. Min bror och hans familj. Mina vänner. Mig själv. Jag vill bara hem till brorsan och krama Love. Att få höra han skratta och se honom le. Det får mig att orka gå vidare.
// Spongen
// Spongen
fredag, mars 05, 2010
Vintern gör mig inte glad, egentligen. I stil.
Jag är egentligen ingen vintermänniska. Jag har inte åkt skidor på femton år och jag har aldrig åkt snowboard. Pulka och stjärtlapp är väl det jag sträckt mig till. Men jag gillar vintern av en annan anledning.
Jag får bära mössa. När jag bär mössa får jag tydligen visa legitimation på Systembolaget. När jag får visa legitimation på Systembolaget så slipper jag känna mig så gammal. När jag inte får känna mig gammal så blir jag glad. Att vara glad är bra.
// Spongen
Jag får bära mössa. När jag bär mössa får jag tydligen visa legitimation på Systembolaget. När jag får visa legitimation på Systembolaget så slipper jag känna mig så gammal. När jag inte får känna mig gammal så blir jag glad. Att vara glad är bra.
// Spongen
torsdag, mars 04, 2010
Snön öser ned i stil över Stockholm.
Står på kontoret och blickar ut genom våra gallerförsedda fönster. Snön yr utanför och jag funderar på om SL kommer bli lamslaget denna gången med. Den blåa audin utanför fönster stirrar argt tillbaka. Mitt "herbal-infused african roiboos"-te sprider värme i min kalla vardag. Våra kupévärmare går för fullt och försöker värma vårt kontor då värmen lyst med sin frånvaro hela dagen.
Med en suck låter jag ögonen blicka på min monitor igen. Textmarkören blinkar frenetiskt i hopp om att jag skall skriva. Smidigt far fingrarna över tangenterna när jag märker att jag inte längre tänker. Jag stirrar tomt in i min monitor med något för låg ljusstyrka för att bevara ögonen från överansträngning. Jag tittar ned i min tékopp och funderar en stund. Känner ett spår av sorg från tiden som aldrig varit, eller skulle ha blivit. En tid som aldrig kom eller en tid som aldrig gick. Ytterligare en suck undslipper mig och jag blinkar för att kunna fokusera. Gäspar mig genom nästa rapport och låter tankarna vandra fritt bland alla besök, unika besök, avvisningsfrekvenser och annat som skall redovisas. Om du bara var min. Om vi bara var varandra.
// Spongen
Med en suck låter jag ögonen blicka på min monitor igen. Textmarkören blinkar frenetiskt i hopp om att jag skall skriva. Smidigt far fingrarna över tangenterna när jag märker att jag inte längre tänker. Jag stirrar tomt in i min monitor med något för låg ljusstyrka för att bevara ögonen från överansträngning. Jag tittar ned i min tékopp och funderar en stund. Känner ett spår av sorg från tiden som aldrig varit, eller skulle ha blivit. En tid som aldrig kom eller en tid som aldrig gick. Ytterligare en suck undslipper mig och jag blinkar för att kunna fokusera. Gäspar mig genom nästa rapport och låter tankarna vandra fritt bland alla besök, unika besök, avvisningsfrekvenser och annat som skall redovisas. Om du bara var min. Om vi bara var varandra.
// Spongen
fredag, februari 26, 2010
Så trött, så trött... i stil.
"So tender are my thoughts of you", sjunger Sophie Zelmani mjukt i mitt öra. Jag funderar över hur livet betett sig. Ganska bra, antar jag. Många missade chanser och många gånger jag ångrat vad jag gjort, och hur verkligheten hade sett ut om jag gjort annorlunda. Hade jag varit lyckligare, eller hade jag bara haft fler sår som läkt från mitt förflutna?
Jag är så trött, så trött. På allt och ingenting. Jag vill hem och sova bort denna trötthet så jag kan möta en morgondag med nya krafter. Svindel under dagtid känns det som. Att träna hårt fysiskt och äta alldeles för litet mat är ingen bra kombination med för litet sömn. Jag måste sluta grubbla och ta livet för vad det är.
// Spongen
Jag är så trött, så trött. På allt och ingenting. Jag vill hem och sova bort denna trötthet så jag kan möta en morgondag med nya krafter. Svindel under dagtid känns det som. Att träna hårt fysiskt och äta alldeles för litet mat är ingen bra kombination med för litet sömn. Jag måste sluta grubbla och ta livet för vad det är.
// Spongen
onsdag, februari 24, 2010
Last night I got wild and funky. In style.
Kanske inte så rumsren läsning, men fuck it. Ni får läsa annat om ni är känsliga.
Nu under natten drömde jag en konstig dröm. Eller, konstig och konstig. Det var en slags... sexdröm. Men ändå inte. Vet inte heller varför just hon var med, det har hon aldrig varit förut. Av någon anledning hade vi delat säng under natten. Inte legat, utan bara delat. Tror vi hade varit på fest och sedan orkade hon inte åka hem.
Hon har pojkvän. Jag känner hennes pojkvän. En trevlig kille. Vi ligger i sängen och skrattar åt någon fånig tirad som jag kan få för mig att köra sådär på morgonkvisten. Man är ju till för att underhålla, liksom. Helt plötsligt stöter våra ansikten ihop och det blir sådär pinsamt tyst. Sedan kysser vi varandra. Ivrigt. När hon, hm, ska "ta tag i saker och ting" så utbrister jag: "Men... din kille?" och vi tittar båda två sådär skamset och besviket på varandra.
Drömmen hoppar vidare. Vi är i deras hus. Hon och hennes pojkväns hus. Han har sagt hej då precis i dörren, och vi säger också farväl. Vi tittar litet sådär skamset på varandra igen, men vi vet båda två vad vi tänker. Jag lyfter upp henne, med händerna under hennes lår, och hennes ben gränslar mig när jag står med henne mot väggen. Vi stirrar på varandra och andas hårt, men vi gör ingenting. Sen vaknar jag, litet smått förvirrad.
Jag tycker min hjärna gjorde ett bra regi- och kameraarbete i alla fall. Det var oerhört spännande och sexuellt laddat.
Apropå brödrostar. Jag brukar nästan alltid när jag drömmer om mig själv göra det i tredje person. Hm.
// Spongen
Nu under natten drömde jag en konstig dröm. Eller, konstig och konstig. Det var en slags... sexdröm. Men ändå inte. Vet inte heller varför just hon var med, det har hon aldrig varit förut. Av någon anledning hade vi delat säng under natten. Inte legat, utan bara delat. Tror vi hade varit på fest och sedan orkade hon inte åka hem.
Hon har pojkvän. Jag känner hennes pojkvän. En trevlig kille. Vi ligger i sängen och skrattar åt någon fånig tirad som jag kan få för mig att köra sådär på morgonkvisten. Man är ju till för att underhålla, liksom. Helt plötsligt stöter våra ansikten ihop och det blir sådär pinsamt tyst. Sedan kysser vi varandra. Ivrigt. När hon, hm, ska "ta tag i saker och ting" så utbrister jag: "Men... din kille?" och vi tittar båda två sådär skamset och besviket på varandra.
Drömmen hoppar vidare. Vi är i deras hus. Hon och hennes pojkväns hus. Han har sagt hej då precis i dörren, och vi säger också farväl. Vi tittar litet sådär skamset på varandra igen, men vi vet båda två vad vi tänker. Jag lyfter upp henne, med händerna under hennes lår, och hennes ben gränslar mig när jag står med henne mot väggen. Vi stirrar på varandra och andas hårt, men vi gör ingenting. Sen vaknar jag, litet smått förvirrad.
Jag tycker min hjärna gjorde ett bra regi- och kameraarbete i alla fall. Det var oerhört spännande och sexuellt laddat.
Apropå brödrostar. Jag brukar nästan alltid när jag drömmer om mig själv göra det i tredje person. Hm.
// Spongen
fredag, februari 19, 2010
Klippa till sig i stil.
TonTon är strax här. Vi ska klippa varandra på sådär manligt vis bara två män kan. Med vinkelslip och järnvilja.
// Spongen
// Spongen
Sophie spelar på Göta Ljuck. I stil.
Ska gå kolla på Sophie Zelmani (Spotify URI) i mars med Jocke. Ska bli mycket bra! Vill tacka Spotify för att jag upptäckte denna artist. Ser väldigt mycket fram emot denna konsert! Hoppas hon kör mycket av mina favoriter.
// Spongen
// Spongen
Nu har jag busat i stil.
I dag känner jag mig otroligt busig.
Det känns som att man sprungit ifrån grannen som kom på en med att palla äpplen, och medan man sprang så rann tårarna nedför kinderna i skrattsalvor samtidigt som man springer för allt vad benen håller. Hjärtat bultar och adrenalinet flödar. Sådana kickar kan jag få av att busa till det så som jag gjorde i dag. Av att äta müsli till frukost. Tog kanske 2-3dl fil och 30-40gr müsli. Jag brydde mig inte ens om att väga, tro det eller ej. Körde på känsla. Nu känner jag mig som man gjorde efteråt, efter man lyckats smita undan. När man sätter sig ned för att pusta ut och äta det där perfekta, mogna äpplet. Den söta köttsaften dansar med hela mitt smakregister och jag skrattar över hur levande jag kände mig.
// Spongen
Det känns som att man sprungit ifrån grannen som kom på en med att palla äpplen, och medan man sprang så rann tårarna nedför kinderna i skrattsalvor samtidigt som man springer för allt vad benen håller. Hjärtat bultar och adrenalinet flödar. Sådana kickar kan jag få av att busa till det så som jag gjorde i dag. Av att äta müsli till frukost. Tog kanske 2-3dl fil och 30-40gr müsli. Jag brydde mig inte ens om att väga, tro det eller ej. Körde på känsla. Nu känner jag mig som man gjorde efteråt, efter man lyckats smita undan. När man sätter sig ned för att pusta ut och äta det där perfekta, mogna äpplet. Den söta köttsaften dansar med hela mitt smakregister och jag skrattar över hur levande jag kände mig.
// Spongen
torsdag, februari 18, 2010
Återkommande i stil
Min tvåårsbesiktning på lägenheten ska komma nu i april, så jag kryper där hemma med ficklampa och ett bestämt uttryck i ansiktet för att hitta sprickor och annat fuffens. Ska bjuda mina föräldrar på kaffe och att hjälpa till med krypandet på lördag eventuellt. Kan bli bra att någon hjälper till med ett par extra ögon, så jag får med så många detaljer som möjligt.
I kväll är det badminton efter ett långt möte, i morgon tennis och sedan utgång. Tydligen ryktas det om Grodan Sergel (igen ...) då det är rocktema. Nåväl... kan kanske bli trevligt?
// Spongen
I kväll är det badminton efter ett långt möte, i morgon tennis och sedan utgång. Tydligen ryktas det om Grodan Sergel (igen ...) då det är rocktema. Nåväl... kan kanske bli trevligt?
// Spongen
Replik i stil.
Kan det bli hårdare än såhär?
It is time to kick-ass and chew bubble-gum... but I am all out of bubble-gum.
// Spongen
It is time to kick-ass and chew bubble-gum... but I am all out of bubble-gum.
// Spongen
onsdag, februari 17, 2010
Att parkera i stil.
Min gode kamrat Branden hade tydligen fått parkeringsböter och en diskussion inleddes via MSN. Så för att friska upp minnet kollade vi upp våra kära parkeringsregler, och jag hittade en riktigt bra sida på stockholm.se. Där kan ni kolla upp vilka regler som gäller, eller för att friska upp minnet.
// Spongen
// Spongen
fredag, februari 12, 2010
Slå ett slag för Flattr.com - i stil.
Läs om Flattr på Nyström Designs blogg. Hoppas detta tar sig. Det är fan en av de bästa idéerna jag hört om på riktigt, riktigt länge.
// Spongen
// Spongen
Tillbaka. I stil.
Då var man tillbaka på jobbet igen efter varit hemma sedan i tisdags. Kräkts och risig har man varit. Fett med party. Nåväl. Ny dag, ny fredag. I kväll vill folket ut och en otroligt uttråkad William ringde. Jag tror jag nöter sofflocket hemma och dammar ur naveln. Låter som en perfekt fredag.
// Spongen
// Spongen
måndag, februari 08, 2010
SEO Konferens i Köpenhamn... i stil.
Var på konferens i fredags i Köpenhamn. Träffade alla våra kollegor i norden, men även en av de stora cheferna i en gemensam satsning och gå genom nya arbetssättet som kommer rullas ut globalt. Det kom fram mycket matnyttig information och en hel del diskussioner, så det var faktiskt ett riktigt givande möte. Får se dock hur mycket som bär frukt!
Spenderade gårdagen hos brodern och busade med Love. Sedan blev det fika hos Elnaz. Det var planerat att de fyra musketörerna i grannområdet skulle fikat ihop, men Oscar och Fredrik bangade så det slutade med bara mig och Elnaz. Men det var mycket trevligt för det! Med inlagd persika, kaffe och snack i typ två timmar.
Annars så, hm, fick jag reda på väldigt tråkiga nyheter. En grannes bästa tjejkompis barn hade fått hjärtstillestånd sex veckor innan födseln... Fy fan, så tragiskt. Hjärtat gav bara upp och de fick inte igång det igen efter en omstart, så mina tankar går till Nellie och hennes familj... Tänker bara på hur trasig jag själv skulle bli om något hände Emmas barn som ska födas om ca två månader. Fy fan, sådan tragedi hoppas jag aldrig någon får uppleva, men som vissa personer tyvärr får göra. Nu vet jag att hon inte känner mig, men det lilla jag kan erbjuda är mina tankar och sympatier och hoppas på att ni tar er genom detta.
// Spongen
Spenderade gårdagen hos brodern och busade med Love. Sedan blev det fika hos Elnaz. Det var planerat att de fyra musketörerna i grannområdet skulle fikat ihop, men Oscar och Fredrik bangade så det slutade med bara mig och Elnaz. Men det var mycket trevligt för det! Med inlagd persika, kaffe och snack i typ två timmar.
Annars så, hm, fick jag reda på väldigt tråkiga nyheter. En grannes bästa tjejkompis barn hade fått hjärtstillestånd sex veckor innan födseln... Fy fan, så tragiskt. Hjärtat gav bara upp och de fick inte igång det igen efter en omstart, så mina tankar går till Nellie och hennes familj... Tänker bara på hur trasig jag själv skulle bli om något hände Emmas barn som ska födas om ca två månader. Fy fan, sådan tragedi hoppas jag aldrig någon får uppleva, men som vissa personer tyvärr får göra. Nu vet jag att hon inte känner mig, men det lilla jag kan erbjuda är mina tankar och sympatier och hoppas på att ni tar er genom detta.
// Spongen
onsdag, februari 03, 2010
Att... göra något annat. I stil.
Nu har det hänt igen. Bloggtorka, såsom det heter. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, det händer inte så mycket i livet just nu. Hemgång från jobbet om trekvart, men det lär väl bli litet övertid i dag eftersom jag vaknade av en kollegas SMS i morse kl. 9. Hm. Inte bra. Hade glömt ställa om larmklockan på telefonen i går efter att jag hade använt den.
Jag har faktiskt inte känt sådär super-emo efter födelsedagen. Än. Eller, visst har jag varit segare och litet mer deppad än vanligt, men det tillhör ju livets melankoli. Dock så fick jag det så stressigt på jobbet och haft fullt upp annars på fritiden så jag har skjutit på det till ett annat tillfälle. Att vara deppig, alltså. Jag tror dock inte jag mår bra och min kropp ger mig ganska tydliga signaler som konstant huvudvärk, ont i magen (typ som lätt magkatarr större delen av tiden) och en gnagande oro. Resolut stöter jag bort det åt sidan, knappar vidare och försöker inte tänka på det. Vad jag inte försöker tänka på vet jag inte ens själv, bara att något känns... fel.
Jag håller min diet med viss måtta. Jag föll dit i söndags och åt glass, men "vad är livet om annat än att njuta?" försökte jag intala mig, men skuldkänslorna gnager. Tre och en halv vecka klarade jag mig helt utan socker. Ganska bra, ändå. Sockerberoendet har faktiskt lagts på lådan. Men tyvärr så har jag börjat med Coke Zero igen i viss mån. Jag unnar mig ett glas på t.ex. en fredag eller lördag, vilket inte är så bra då det kan trigga sockerbegäret, men jag har inte känt någonting än. Att jag föll dit för glassen var att jag tyckte jag varit så himla duktig och ville unna mig något, men det ångrade jag ganska snabbt. När jag stod där med glassen i hand och väl köpt den hade jag en sådan hjärtklappning att jag knappt visste vad jag skulle ta vägen. The thrill! Det var som när man var liten och stal litet av den nygräddade äppelpajen. Man vet att man inte fick, men man bara ville. Och gjorde det. Och njutningen fanns där, men efteråt kommer modern och tog en i örat och bannade en, likt mitt samvete tog i mitt öra. Jag blir fortfarande sugen på allt möjligt, men det är inte pga sockret. Det är för att jag vet att jag inte får, då kommer ha-begäret än mer. Därför försöker jag röka istället, allt blir så lättare då om jag vet att jag får göra "någonting förbjudet", vilket kanske är rätt idiotiskt. Vad är det för bra med att röka än att ta sig en bit glass eller kakbit någon gång i veckan? Det är ju fan så mer skadligt att röka. På det sättet gillar jag mitt egna synsätt, för det är så fel och idiotiskt. Men det funkar.
Nu ser jag utanför fönstret att SL lär väl bli lamslaget som vanligt. Överfull blå linje och pendeltåg som inte rullar. Härligt, härligt.
// Spongen
Jag har faktiskt inte känt sådär super-emo efter födelsedagen. Än. Eller, visst har jag varit segare och litet mer deppad än vanligt, men det tillhör ju livets melankoli. Dock så fick jag det så stressigt på jobbet och haft fullt upp annars på fritiden så jag har skjutit på det till ett annat tillfälle. Att vara deppig, alltså. Jag tror dock inte jag mår bra och min kropp ger mig ganska tydliga signaler som konstant huvudvärk, ont i magen (typ som lätt magkatarr större delen av tiden) och en gnagande oro. Resolut stöter jag bort det åt sidan, knappar vidare och försöker inte tänka på det. Vad jag inte försöker tänka på vet jag inte ens själv, bara att något känns... fel.
Jag håller min diet med viss måtta. Jag föll dit i söndags och åt glass, men "vad är livet om annat än att njuta?" försökte jag intala mig, men skuldkänslorna gnager. Tre och en halv vecka klarade jag mig helt utan socker. Ganska bra, ändå. Sockerberoendet har faktiskt lagts på lådan. Men tyvärr så har jag börjat med Coke Zero igen i viss mån. Jag unnar mig ett glas på t.ex. en fredag eller lördag, vilket inte är så bra då det kan trigga sockerbegäret, men jag har inte känt någonting än. Att jag föll dit för glassen var att jag tyckte jag varit så himla duktig och ville unna mig något, men det ångrade jag ganska snabbt. När jag stod där med glassen i hand och väl köpt den hade jag en sådan hjärtklappning att jag knappt visste vad jag skulle ta vägen. The thrill! Det var som när man var liten och stal litet av den nygräddade äppelpajen. Man vet att man inte fick, men man bara ville. Och gjorde det. Och njutningen fanns där, men efteråt kommer modern och tog en i örat och bannade en, likt mitt samvete tog i mitt öra. Jag blir fortfarande sugen på allt möjligt, men det är inte pga sockret. Det är för att jag vet att jag inte får, då kommer ha-begäret än mer. Därför försöker jag röka istället, allt blir så lättare då om jag vet att jag får göra "någonting förbjudet", vilket kanske är rätt idiotiskt. Vad är det för bra med att röka än att ta sig en bit glass eller kakbit någon gång i veckan? Det är ju fan så mer skadligt att röka. På det sättet gillar jag mitt egna synsätt, för det är så fel och idiotiskt. Men det funkar.
Nu ser jag utanför fönstret att SL lär väl bli lamslaget som vanligt. Överfull blå linje och pendeltåg som inte rullar. Härligt, härligt.
// Spongen
onsdag, januari 20, 2010
Att bloggtorka i stil...
Nu har det hänt igen. Bloggtorka. Vad ska jag säga? Sjukt mycket att göra på jobbet och en massa annat som hänt. Typ... födelsedagar, nedbrända hus, nya dieter och annat smått och gått.
Jag skulle ju skriva litet emo-inlägg hade jag sagt, men det har liksom inte funnits tid till det "ännu". Det kanske kommer. Men att fylla tjugosex har kanske inte varit så illa som jag först trodde. Pulsen och rytmen i livet tuggar på, om än något slentrianmässigt. Så då passade jag på att piffa till det hela med att starta en ny diet. Den s.k. "LCHF"-dieten med en släng Optimal viktkoll. Så det är proteiner och fett som gäller nu och nada kolhydrater.
Angående nedbrända hus så har ett hus som låg litet för nära min brors villa (ca 150 m) brunnit ned. Familjen var borta i ca tjugo minuter, så kom de hem till ett stort inferno av eld. Kul... Ska höra mig för med brorsan hur det slutade. Fick en bild på morgonen efter där ett stort hus stod i lågor. Snacka om att livet går i kras...
Annars så har jag efter två stycken låååånga arbetsdagar (8 - 21) lyckats leverera. Känns skönt. Kunden verkade nöjd. I dag går jag hem i tid, alltså om sju minuter. Ska unna mig en god middag i form av nötfärs, créme fraiche och sallad. Moomzigt.
// Spongen
Jag skulle ju skriva litet emo-inlägg hade jag sagt, men det har liksom inte funnits tid till det "ännu". Det kanske kommer. Men att fylla tjugosex har kanske inte varit så illa som jag först trodde. Pulsen och rytmen i livet tuggar på, om än något slentrianmässigt. Så då passade jag på att piffa till det hela med att starta en ny diet. Den s.k. "LCHF"-dieten med en släng Optimal viktkoll. Så det är proteiner och fett som gäller nu och nada kolhydrater.
Angående nedbrända hus så har ett hus som låg litet för nära min brors villa (ca 150 m) brunnit ned. Familjen var borta i ca tjugo minuter, så kom de hem till ett stort inferno av eld. Kul... Ska höra mig för med brorsan hur det slutade. Fick en bild på morgonen efter där ett stort hus stod i lågor. Snacka om att livet går i kras...
Annars så har jag efter två stycken låååånga arbetsdagar (8 - 21) lyckats leverera. Känns skönt. Kunden verkade nöjd. I dag går jag hem i tid, alltså om sju minuter. Ska unna mig en god middag i form av nötfärs, créme fraiche och sallad. Moomzigt.
// Spongen
torsdag, januari 14, 2010
Att fylla år... i stil.
Då fyller man alltså år i dag. Twenty fucking six years. Helt galet. Det kommer nog en låååååång emo-post av mig snart, men jag orkar inte skriva det i dag. Jag kan i alla fall säga att höjdpunkten av dagen var flera, men den absolut bästa var när min brorson med familj ringde och sjöng "Jag må ha leva" för full hals. Jag bara *älskar* den där grabben :) Det lät alldeles för sött när han med litet halvdåligt uttal försökte klämma ur sig alla fraser. Awww...
Tack ni andra för alla gratulationer, det värmer. Trots att jag slutade åldras efter tjugo.
// Spongen
Tack ni andra för alla gratulationer, det värmer. Trots att jag slutade åldras efter tjugo.
// Spongen
tisdag, januari 12, 2010
Creed i stil.
Trots glädjen av att ha upptäckt att Creed släppte ett nytt album 2009 och de återigen börjat lira så är jag besviken då nya albumet inte känns sådär ... superbra. Haha. Man kan inte få allt här i världen ;)
// Spongen
// Spongen
torsdag, januari 07, 2010
Att konversera i stil.
Dagens MSN-konversation.
angman. säger (14:24):
sjukt... 1873 slutade japanerna med harakiri
angman. säger (14:25):
så för typ 120 år sen sprang det runt samurajer och skar bukar o_O
Stefan säger (14:29):
hahaha mm
på sig själva
jävla coola lirare
Kemikaze va ju också coolt
vilka galningar!
Stefan säger (14:30):
lustiga va ju att Kemikaze piloter flög med hjälm
undra varför
angman. säger (14:30):
haha mm
den kanske kunde studsa in i någon efter bomben?
*BOOM!* svoschsvoschsvosch *klonk*
hårt folk
Stefan säger (14:31):
Därför kom han på idén att använda dem i självmordsuppdrag mot de amerikanska fartygen. Frivilliga piloter fanns det gott om. Onishi blev känd som "Kamikazes grundfader".
hehe "Jag vill!!!" "Jag vill!!!"
Stefan säger (14:32):
Sammanlagt offrade nära 4 000 japanska piloter sina liv i självmordsanfall 1944 - 1945. Deras attacker kostade 12 300 amerikanska sjömän livet och sårade 36 400 andra. De sänkte eller försatte hundratals amerikanska fartyg ur stridbart skick.
bra return on investment!
angman. säger (14:33):
haha
angman. säger (14:34):
4:1
xD
ja alltså döda då
angman. säger (14:24):
sjukt... 1873 slutade japanerna med harakiri
angman. säger (14:25):
så för typ 120 år sen sprang det runt samurajer och skar bukar o_O
Stefan säger (14:29):
hahaha mm
på sig själva
jävla coola lirare
Kemikaze va ju också coolt
vilka galningar!
Stefan säger (14:30):
lustiga va ju att Kemikaze piloter flög med hjälm
undra varför
angman. säger (14:30):
haha mm
den kanske kunde studsa in i någon efter bomben?
*BOOM!* svoschsvoschsvosch *klonk*
hårt folk
Stefan säger (14:31):
Därför kom han på idén att använda dem i självmordsuppdrag mot de amerikanska fartygen. Frivilliga piloter fanns det gott om. Onishi blev känd som "Kamikazes grundfader".
hehe "Jag vill!!!" "Jag vill!!!"
Stefan säger (14:32):
Sammanlagt offrade nära 4 000 japanska piloter sina liv i självmordsanfall 1944 - 1945. Deras attacker kostade 12 300 amerikanska sjömän livet och sårade 36 400 andra. De sänkte eller försatte hundratals amerikanska fartyg ur stridbart skick.
bra return on investment!
angman. säger (14:33):
haha
angman. säger (14:34):
4:1
xD
ja alltså döda då
tisdag, januari 05, 2010
Att vakna i stil.
Jag vaknade av att bli slickad i ansiktet i dag. Det var ganska... intressant. Försöker strax efter det hitta vägen till Gärdets tunnelbanestation med en riktigt bakisvärk, och ramlar till råga på allt in i en soptunna vid en lekplats då jag försöker orientera mig. Efter mycket om och men så är den där, den gyllene t-banestationen.
Gårdagen spenderades först i lugn takt på Karlssons med intagandet av litet öl för att fira min kära älskling Fanny. En öl blev tre. Tre öl blev sex. Sen kom sambucan in i bilden och den goda idén om att ta sig till Anchor då "vi vill vidare!" kändes som den bästa idén jag fått sedan det nya året. Avslut på Anchor med fylle armbrytning, räddandet av en tjej från en galen italienare och en massa annat smått och gott. Taxi till Gärdet och litet halvdassig sömn senare så sitter man efter mycket om och men ändå här på jobbet. Hel och bakis. Men jag är glad. Jag fick vinna på fylle armbrytning.
// Spongen
Gårdagen spenderades först i lugn takt på Karlssons med intagandet av litet öl för att fira min kära älskling Fanny. En öl blev tre. Tre öl blev sex. Sen kom sambucan in i bilden och den goda idén om att ta sig till Anchor då "vi vill vidare!" kändes som den bästa idén jag fått sedan det nya året. Avslut på Anchor med fylle armbrytning, räddandet av en tjej från en galen italienare och en massa annat smått och gott. Taxi till Gärdet och litet halvdassig sömn senare så sitter man efter mycket om och men ändå här på jobbet. Hel och bakis. Men jag är glad. Jag fick vinna på fylle armbrytning.
// Spongen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)