I just don't know what to do...

Har egentligen ingenting att skriva om idag, så tänkte bara improvisationen skulle få stå för inspirationen idag. Läste precis Joacims blogg, som jag alltid gör när jag kommer hem. En sak som jag läste på ett inlägg han gjorde för någon dag sedan, där han skrev "Hon frågar hur jag mår, jag ljuger och svarar att allt är bra. Hon mår sämre än jag, så varför förvärra saken?
Det är lättare att ljuga, även för sig själv."

Detta är alltför ofta sant i min egna lilla värld. Varför säger man alltid att "Jo, det är lugnt." när man i själva verket kanske inte alls mår bra? Det har jag tänkt på ganska ofta, men aldrig egentligen kommenterat. Jag mår inte bra. Inte direkt att jag är psykiskt deprimerad, men jag kan inte säga att jag heller känner mig lycklig eller överdrivet glad. Känner mig inte... positiv. Det har jag aldrig gjort och lär väl aldrig heller göra det. Jag svarar oftast idag, för att försöka att inte ljuga för mig själv i så stor mån, att "Jo. Det går framåt." Inget direkt svar, inget ljug, ingen direkt sanning. Livet går framåt. Tiden går framåt. Jag går framåt. Jag lär finnas kvar här i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år. Förvisso kanske inte på samma ställe där jag är nu. Kanske skiter jag i lägenheten, tar mina pengar och sticker till Thailand i ett halvår. Kanske tar jag bilen och åker iväg med bara mig själv över en weekend och drar ned mig själv i skiten på ett hotell någonstans i Sverige. Kanske åker jag till Foad och svulstar i chips, läsk och tv-spel. Jag vet inte.
Min framtid känns något oviss, om än ändå ganska ljus. Tror jag. Jag intalar mig själv att jag ska känna den ljus, men egentligen kanske jag inte gör det. Jag känner... att framtiden är som den får vara.
Jag ska flytta om ett väldigt långt år. Pengarna ska in nu i Februari. Pengar jag samlat ihop, som är siffror i min bankbok jag egentligen aldrig kommer känna att 'Åh, vad mycket pengar jag har.' Värdelösa siffror som bara finns där och som tydligen ska ha ett värde.
Gott. Dricker lite juice jag pressade precis, direkt från kylen. Apelsinerna alltså. Var var jag? Javisst. Pengar... Hmm. Jag läser förresten en bok som heter Andras Plågan av Val McDermid. Gillar det slags förhållande som pågår mellan Tony Hill och Carol Jordan. Jag är nog lite i samma sits, bara det att motparten inte vill, men jag vill.
För att gå tillbaka till mitt känslomässiga tillstånd, så vill jag inte försöka berätta att jag mår skit, för det tycker jag inte att jag gör. Jag kan känna mig väldigt olycklig, ensam, tragisk om man så vill. Tanja och jag pratade i helgen efter bartömningen på lilla v, där hon tyckte hon blivit tjock, ful och att ingen ville ha henne. När påtryckningar från min sida, där jag sa att så inte var fallet, då säger hon att hon aldrig blir uppmärksammad. Men Tanja, vem är det som lyckas på ragg på krogen? Vem blir i snarast mån alltid raggad på? Inte är det jag. Hon sa även att jag lade märke till Fanny och inte henne när vi först träffades. Hmm. Ville hon att jag skulle lagt märke till henne? Jag frågade. Fick inget direkt svar, ett 'alltså, nej, inte så jag menade.' Bra fråga. Men Fanny lärde jag känna innan dig, Tanja, för att vara krass. Fanny kom att betyda mer för mig än vad jag trodde hon skulle kunna göra, helt enkelt. Att jag inte la märke till Tanja... Jag vet inte. Har inget direkt svar, annat än att Fanny var den jag lärde känna först av alla er, mellan dig, Bella och Fanny. Nåja. Ska väl inte sitta och skriva någon slags förklaring till det, men du är i alla fall inte tjock och ful, även om du försöker intala dig själv det. Jag skulle gärna ligga med dig.
Jag säger det inte till någon annan, men jag säger likadant. Inuti mitt huvud. Om ni är riktigt tysta, kanske ni också kan höra en röst om att man inte duger, att man är tjock och ful. Det är tur att man har sina kamraters röster som alltsom oftast låter högre än vad rösten inuti huvudet gör. Men tyvärr så ligger rösten och viskar till en på nätterna. Berättar saker om varför du egentligen är ensam, varför ingen vill ha dig. Dem med självförtroende kan få tyst på rösten och säga till sig själva; "Nej, jag är den jag är, och jag accepterar det." Jag är den jag är. Men jag vet inte om jag vill acceptera det. Den enda som kan ändra sig till ett acceptabelt jag, är jag själv.

- Spongen

Vidare vill jag bara skriva att det jag just skrev, kom spontant och jag har inte läst vad jag skrivit. Än. Eller ändrat något. Ska bli intressant att läsa vad jag skrev...

I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut...

Vaknade idag runt elva tiden med ett svagt minne av någonting jag drömde. Riktigt konstig dröm, som jag tänkt dela med mig av.

För det första så sov jag och Fanny bredvid varandra i min säng. Detta var då på Linvägen, där jag inte ens bor kvar. I nästa ögonblick var hon borta, jag antar att hon sov i någon annans säng. Det var så känslan infann sig tillsammans med en känsla av tomhet. Efter detta läser jag plötsligt ett SMS från Veronica, där hon hade skrivit i någonting i stil med: "Men om du älskar sik", sedan stod det någonting mer som jag inte kommer ihåg, men det avslutades med "kan du för fan inte skylla på Gunnar." Min gamla Nokiatelefon fick äran att vara med. Nokiatelefonen försvann, för att ersättas av en slags cirkelformad plastgrej, med fyra små stålstänger som höll ihop den på kanske två cm tjocka i diameter. Den hade en display i mitten. Själv grejen kanske tio cm bred, åtta cm hög, och hade fyra skarpa hörn där stålstängerna satt och höll den ihop. På denna sak så var bokstäver från SMSet ditklistrade, och jag funderade i drömmen på vad det kunde betyda, Smset alltså. Mitt i allt detta fanns ett brev från Schenker & Parcel adresserat till H&M. Det var en utskrift som vi har på jobbet, från den tid jag arbetade i kassan, där man ser vilka paket kommer och vart dem ska. På där, stod det två frågor från en Mimmi M, som avslutade brevet med just signaturen Mimmi M. Hon hade frågat någonting i stil med (* betyder att jag inte kom ihåg vad det stod)
hej h&m! ******** mimmi m
1., Vad ska jag göra för att han älskar? (Något sådant, väldigt diffust)
2., ******* ska jag berätta?
mimmi m

Efter detta läste jag SMSet från Veronica på det sätt jag beskrev innan.

Alltså, jag förstår inte mycket av denna dröm. Ska försöka spekulera lite i vad det kan betyda för min egen del. För det första drömde jag om mig och Fanny, och att vi sov bredvid varandra. I nästa andetag var hon försvunnen, och känslan av att ha förlorat henne för alltid. Jag ville dra en tung suck, men fick inse fakta att hon var borta. Ensamhet igen, som det alltid är och känns som det kommer vara. Är det en längtan efter någon att få dela sin säng med, eller bara att jag saknar Fanny och om jag inte träffar henne mer så kommer jag förlora henne? Är det så min lilla hjärna tolkar det?
Sedan, så vad fan har Gunnar L med allting att göra? Jag har aldrig skyllt något på Gunnar L såvitt jag kan komma ihåg. Veronica för den delen tror jag inte ens hon vet vem det är. Denna del av drömmen är högst diffus...
Den om Mimmi och H&M tror jag är att hon skrev ett insändarbrev om hur hon ska göra med en kille på sitt jobb. Nu när jag tänker på det kommer jag ihåg mer, och det var just det. Hon undrade hur hon skulle göra med en kille på sitt jobb hon älskade. Någonting åt det hållet, nedspaltat till två frågor. Jag tror t.o.m. att det handlade om mig, även fast inte just mitt namn stod med i insändaren, men det var så min hjärna ville att jag skulle uppfatta det. Är det något slags rop om att jag också vill få ett insändarbrev om mig själv, eller bara det faktum att en tjej kanske skulle älska mig men hon visste inte hur hon skulle agera? Jag antar att Mimmi M är Mimmi från ICA, för det är den enda Mimmi jag känner. Nåja, om man bortser från Mimmi från gymnasiet, men det var Mimmi på ICA jag tänkte på när jag väl vaknat om vem det kunde varit. Hon heter ju inte ens någonting med M i efternamn, såvitt jag vet. Drömmen slutade med att jag försökte lösa gåtan med plastgrejen, när far min väckte mig för att han skulle ställa in surroundljudet nere i vardagsrummet. Tack för den, din jävel. Jag hade kanske löst gåtan och fått svaret på livets alla gåtor, men icke. Surroundljudet skulle testas. Nåja, du kan ju inte veta att jag låg och drömde. Intressant värre...

- Spongen

Duh duh duh, ha den äran!

Tack. En annan fyller ju tjugotre år idag. Ett år äldre, visare, fetare, vackrare, grannare och bättre. Fick en massa 'tools', såsom en liten skruvdragare, skruvmejslar och allehanda tillbehör. Sådana där riktigt manliga saker. Blir nog riktigt bra när jag flyttar, men det är ju ett tag kvar.

Per, ge dig för fan! Stormen Per som drar över södra delen av landet verkar tycka det är skitkul att förstöra för mitt stackars hem, då det nästintill blåser bort. Hugaligen.

Sanctuaried beliefs are all I know. The voices strumming my temples as they softly caress my sanity with their sweet lies.

Så det så.
- Spongen

Bag it up.

Nyår blev spenderat på ett badrumsgolv hos en kamrat, med en fest på sisådär en trettio personer. Ja, jag hade skitkul. Ja, jag hade jäkligt trevligt. Ja, jag föll för Nyårsfesten med stort N. Jag ska bli bättre till nästa år. Tror jag. Jag ska nog inte spendera två timmar på badrummet i alla fall, där folk hittar en och garvar åt en 'skäggig jävel på trettio bast som typ däckat inne på ett badrum.' Följande citat var från en herre som tömde sin töjda blåsa och pratade i telefon. Jag tyckte det var charmigt. Men trettio? Helvete... Så gammal är jag väl inte?

Annars så har dagarna gått på som dem ska. Spendera helgen på Mongolian Barbequeue och i Stenhamra. Allt för att fira min kamrat William som fyllt tjugotre år! Snart totalgubbe! Jag fyller nu på söndag, men ändå. Arbetar hela helgen, vilket är skoj. Alltid kul att arbeta när man fyller år! Söndagen spenderade vi på Mongolian BBQ där vi åt av deras bufféer. Alla var extremt mätta, och kommentarer som att jag ska snart spy fälldes med jämna mellanrum. Eller, äh, okej. Det var William. Den spjuvern...

Igårkväll blev det kvällscigg med Jocke och Mats, och diskuterandes om allt och ingenting. Trevligt värre.

Har även lyckats klämma ur mig en ny låt som jag är väldigt nöjd med, så nu är det att repetera och lära sig texten som är ganska krånglig. Kanske postar den här någon dag när jag känner för det.

Let the Svengelska vara!
- Spongen