Drunken bastard

Hade en liten kul run-in med en alkoholiserad människa vid spärrarna upp till pendeln där jag bor. Herren kom rökandes med en cigarill, svängande fram och tillbaka till synes väldigt onykter. Han närmar sig spärrarna, grymtar och låter som om han inte vet vad det är för tingest som står framför honom. Han närmar sig och jag kikar på med spänning av hur han kommer tackla hindret. Först försöker han bara gå rakt genom, men fastnar således. Han stapplar bakåt, ser frågande ut och går fram till spärren och rycker i grejen man snurrar runt för att gå genom. Ser hur han tänker: "Ja just fan, det är en sån här... men jag har sett folk göra såhär" när han sträcker fram foten och försöker stå på ett ben när han försöker föra in foten på andra sidan för att aktivera utpasseringsmekanismen, vilket är ganska svårt att göra om man är så berusad som han. Följelsevis stapplar han till igen för att hålla balansen efter att graciöst har fört fram ena foten under själva pinnen, rätar sig upp och kliar sig i mustaschen, puffar till på sin cigarill och börjar till synes bli irriterad. Lite ovigt lyfter han benet prövande för att se om man inte kan klättra över den... Hell, even I can't do that. Bråttom som jag har svänger jag upp mitt busskort, kör den i spärren och knatar förbi. Väntar fyra, fem minuter innan pendeln kommer in på station. Herren med lite för mycket förfriskningar har fortfarande inte dykt upp, jag småskrattar för mig själv och inser att han nog helt enkelt blev besegrad av den listiga spärren.

- Spongen

Drygare än en grön diskmedelsflaska...

... känner jag mig just nu. Vet inte riktigt vad det är. Är bara så jävla bitter. Snäser av folk inte behövs snäsas av. Otrevlig mot dem som inte behöver det... Fan. Fan. Fan. HORAKUKFITTAKNULL. Sådär. Bli av med litet barnsligt ska det nog bli bättre ska du se. FITTA. Oj...



- Spongen

Bränt kött luktar inte gott.

Speciellt inte efter man kört upp handen i taket på ugnen. Har ett fint, härligt sår på min högra fuck you-knoge. Yeey! Det ser kul ut i profil. Som en dalsänka. Mitt på knogen. Tihi.

- Spongen

Pojken som kallades Det

Jag läste precis ut en bok som heter "Pojken som kallades Det". Fy fan alltså... Otroligt sjuk, hemsk uppväxt. En morsa som brakar ihop psykiskt och skyller allt på ett av sina barn och utsätter honom för helt osannolika grejer. Typ.. ammoniak och klorin i en stor hink som hon låser in honom i badrummet med som tortyrmetod. Riktigt läsvärd. Första boken av tre, så ska fortsätta när jag kommer hem. En sann berättelse om en pojkes var existens inte ens var berättigad, han var Det.

- Spongen

Hemfärd är lika med senfärd.

I går när jag skulle åka hem så tog jag tunnelbanans gröna linje till Fridhemsplan. Väl där skulle jag åka vidare med blåa mot Hjulsta. Kommer ned och ser att nästa tåg är Hjulsta. Det står ingen tid, utan bara *** som det ibland gör när tåget är i ankommande men det är mellan två stationer. Väntar fint bland allt folk. Det ser ut som att många stått och väntat på ett tåg, då det är ovanligt mycket folk på perrongen. Tåget kommer, jag kliver på... En station... Två... Tre... Nästa: Solna Centrum. "Vad i helv...?" Tydligen kom det ett Akalla tåg istället för ett Hjulsta. Jag hade bara kollat en gång på nästa ankommande tåg på skylten, men det hade kommit ett till Akalla och inte Hjulsta. Klev av Solna C och svor tyst för mig själv, tittade på när nästa tåg mot Kunsgtrådgården gick: 5 minuter. Fuck... Aja, jag åker upp och kollar om några bussar går. 112 om två minuter, hållplats L. Vart fan är hpl L? Springer ut bland bussarna, irrar omkring... A, B, D, E, F... G... Vart fan är L!? Hittar den inte, springer tillbaka in och kollar om jag kan hitta någon information om hållplatsernas lägen, men någon sådan fanns inte att finna. Fuck. Klockan är 17.30. 17.32 går en 509:a, från hpl A. Den vet jag i alla fall vart fan den är... ser bussen komma in vid station och jag springer dit och hinner precis med. Aaah... Jävligt gött att ändå få skjuts ända fram till dörren. Sengången vart inte så dum ändå... så nästa gång jag åker hem, kommer jag inte bry mig om ifall det är Hjulsta eller Akalla som kommer, utan det är bara kliva på och köra. Bussfärden hem var riktigt bekväm.

Väl hemma väntades tvätt. Fixade den, ringde Foad och åkte dit och hälsade på. Han fick vara min levande GPS så jag hittade dit. Småpratade lite om ditten och datten. Kom hem och skulle ordna tvätten, så hör jag ett rop inifrån närmsta grannen. Tittar in genom fönstret, så sitter mina två närmsta grannar vid köksbordet och småsnackar. Där får jag veta att hon ordnat med lite bullar och skulle bjuda in oss för en liten fika, men så hade jag dragit, Oscar var bortflugen och Fredrik hade inte kommit hem. Tihi. Tack men nej tack för bullarna, litet småprat sedan gick jag ned och fixade tvätten. Kom i säng vid "skaplig" tid men kunde inte somna, som vanligt.

- Spongen

Vi sitter här i venten...

Inte i går man hörde Basshunters gamla goding "Vi sitter här i venten och spelar lite DOTA" som bara dras igång på radion när man sitter på kontoret. Nåja, efter en sådan lysande morgon kan man ju inte vara annat än glad. Eller? Nja. Vaknade med huvudvärk och lätt illamående i morse så det var ingen höjdare. Meeeen livet går vidare.

Helgen har faktiskt den varit väldigt angenäm och trevlig. Var i fredags hemma hos min gamla kollega Annelie efter mycket om och men. Vart en del guitar hero, mycket prat och mycket trevligt. Tack för det!

Lördagens kväll spenderades hemma hos Mats med Wille, Snuppan, Björn & Christian. Det gamla vanliga men det var bövelen sjukt kul pga Mats lillebror som fick ett skrattanfall som hette duga, Björns anekdoter från Family Guy och Krabbe's inlägg om ditten och datten. En trevlig kväll helt enkelt. På dagen och under eftermiddagen firade vi min pappa som fyllde år. Vi var hemma hos herr och fru Hallin den yngre generationen. Love har lärt sig känna igen mig nu och han uttalade mitt namn klockrent (fast i två stavelser) som fick mitt bröst att svälla av stolthet. Frågar man "Var är Marcus?" så pekar han på en själv och säger "MaCus!" Awww, min lilla Love =) Får vara lite skadeglad i att han kan säga mitt namn jättebra medan farmor och farfar väntar på sig. Japp. Så är det. :D

Blev inte så mycket skrivet som jag kanske velat, men jag har helt enkelt inte haft lust/ork/vilja att skriva på senaste tiden, då jag haft mycket annat att göra. Så, ja, detta får komma i andra hand :P

- Spongen

Politiskt inkorrekt.. men ack så roligt.

Nyligen rullade det förbi sex stycken herrar i rullstol. Inget fel i det, förutom det faktum att de har en gående ledare med sig som har en gul skyddsväst. En sådan väst som skall lysa upp och varna folk för att t.ex. barn är i närheten eller andra uppmärksammande saker. Nu till grejen; dessa herrar var alla fullt normala (om man får använda ett sådant uttryck) och verkade inte ha någon slags cp-skada eller dylikt som gör att de blir tvungna att åka rullstol, utöver det förhinder de själva hade såklart. Notera hur jag försöker nämna mig ett känsligt ämne på ett fint sätt... Nåväl. Detta undgick inte oss glada på kontoret utan vi var ju tvungna att skämta om det. "The Wheelchair gang is out!" "Run ... Roll away!" "Hämta niiiven och pyspunka!" "Dem är nyligen utsläppta från kåken..." "Ni skulle se dem i nedförsbackar. Jävlar vad det går undan!" osv osv.

Ja, ni kan bara tänka er. För jag menar, varför behöver herrarna som var ute och tog en härlig prom... åktur en vacker höstförmiddag en ledare i form av en skolpatrulls-liknande person?

- Spongen

Hur gör djur gällande grammatik och stavning?

Jag har funderat en del gällande särskrivningar och andra grammatiska regler. Hur skriver man egentligen ord som 'hursomhelst', 'överhuvudtaget', 'ikväll', 'idag', 'imorgon'? Alla är "rätt" då man använder sig av båda formerna och i tal- och skriftspråk, men vad är egentligen Rätt? Jag vet faktiskt inte, och efter en del sökande efter svar har jag fått en del olika svar och teorier, men ingen verkar veta eller kan säga att: "Såhär ska det banne mig vara." Jag har helt enkelt beslutat mig för att försöka särskilja de ord jag själv känner är rätt för mig utifrån vissa saker jag läst på nätet, hur tillförlitliga dessa källor är varierar, men man får fatta ett beslut utifrån det man anser är vettigt och känns logiskt. Som en person skrev, så skriver du inte 'ijul' eller 'ipåsk', därav tänker jag inte längre skriva idag, ikväll, imorgon, utan skriver i dag, i morgon och i kväll. De andra orden är litet knepigare i mina ögon, då överhuvudtaget, när man säger det, "låter" som det skall sitta ihop och bör således inte särskrivas. Svenska reglerna är mig väldigt luddiga och jag är absolut ingen expert och kan ingenting egentligen, men jag har inget minne av att svenskläraren ber mig skriva isär dessa ord eller sätta ihop dem då båda anses rätt? Men för att klargöra mitt ställningstagande i denna ytterst viktiga fråga, särskriver jag numer i dag, i morgon och i kväll (vilket kommer bli riktigt svårt då jag skrivit ihop dessa ord förr) men låter överhuvudtaget sitta ihop, men kommer använda båda formerna av hur som helst, då det är så omständigt att särskriva just detta ord :)

- Spongen

Sorg...

Det där med sorg är en svår sak. I ett blogginlägg jag läste, som jag inte kom ihåg var jag hittade det, hänvisade till Ludmillas blogg som är skriven av en mor som förlorat sin dotter när denne begått självmord och hur omgivningen runtomkring bl.a. har betett sig kring den familj som drabbats av detta olyckliga öde. Väldigt intressant läsning. Det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara med om någonting som detta, speciellt som förälder, att man överlever sitt barn. Jag hoppas sannerligen att den dag jag får en knodd, att denne skall behöva vara den som ser mig bli gammal och sakta tyna bort, inte tvärtom, vare sig det är sjukdom, hastigt avlägsnad från livet eller hur det nu kan te sig. Att ge en tid att få veta, en tidsfrist så man hinner säga adjö. Det är nog det som smärtar mest, alla outsagda saker man egentligen ville få sagt.

Det kan i sig vara smärtsamt att se sina föräldrar bli gamla och skröpliga, men även i deras egna situation förstå hur det måste kännas att bli gammal. Att inte känna igen sitt ansikte i spegeln och undra var den person jag en gång i livet kände så väl tagit vägen? Sådana saker... Det är likadant med mig själv. Jag blir redan nu förundrad över mig själv i spegeln. Vem är egentligen detta Jag, som till synes ser med mina egna ögon, som ser i spegeln när jag ser? Är det Jag, Jag ser? Är det den Jag vill vara? Jag undrar Jag undrar det, vad framtiden har i beredskap åt oss alla?

- Spongen

Tii-san!

Hon är för söt, vår Tii. Den arge, oberäkneliga finskan som inte spottar över spilld mjölk. Hon gick på bio i går. Själv. Det hör man inte ofta så länge. "Varför gick du själv?" "Man sitter ju ändå bara där i mörkret och är tyst och säger ingenting." Jo... kanske det. Ganska ovanligt att höra dock att man gått själv på bio.

- Spongen

Sök på enkel engelska.

En väldigt bra, lättförstådd video över hur just du kan förbättra ditt sökande efter information på t.ex. Google

- Spongen

Kakorna tar över!

Kakorna tar över världen! Nä, men ett intressant fenomen jag inte hade en aning om. Undrar vad någon uppfinningsrik programmerare kan göra för kul virus eller annan malicious programvara av det... Läs mer om Adobe Flash Cookies.


- Spongen

Barnvagnar...

Bara för att ni kör en barnvagn betyder det inte att ni kan bete er hur jävla cp som helst och köra över folk och sedan se sura när man inte hinner flytta sig i tid för personen i fråga inte såg att en barnvagn kom körandes i nittio kilometer i timmen, för att sedan göra bredställ och förvänta sig komma på tåget som är helt knökfull som det är. Stackarn blir påkörd bakifrån, sen påputtad för att han skall flytta sig och ge plats åt helgedomen som är en barnvagn. Söta barn i all ära, men fan i helvete för dumma jävla föräldrar. Beter sig som gamla kärringar som inte vet bättre och klagar på att det var bättre förr. Vad tänker även farsan som är med en pansarvagn till barnvagn ute i rusningstid på pendel/tunnelbana med en dubbelsitsig barnvagn, med två ungar som slår allt inom räckhåll? Samma sak där... Putt... putt... bistert ansiktsuttryck när folk inte hinner flytta sig i tid utan blir påkörda och ungarna som skriker för att de råkade få en hand på sig då barnvagnen bestämt ska fram, trots folkmassan, och hinner se surt på personen som råkade komma åt barnet.

- Spongen

Vad handlade det där om?

Ibland på morgnarna blir jag bara så trött. Pendeltåget man skall med hinns inte med. Det efter blir inställt, och mellan dessa två tåg står det på skylten Stockholm C och man väntar tålmodigt... När tåget väl kommer till perrongen, ja då är det ett intercity tåg som det är inte är någon påstigning på. Vad i helvete? Varför skriva att ett tåg avgår till Stockholm C om det inte ens är påstigning? Kan de inte skriva EP för Ej Påstigning eller något liknande så man slipper stå som ett fån och vänta på ett tåg man inte får gå på? Idiotiskt och irriterande... I alla fall. Missat pendeltåg, väntandes på ett tåg som inte gick till centralen och sedan ett inställt fick det bli gamla goda hederliga tuben. Med ett riktigt gammalt tåg så att det där gamla hederliga kändes verkligen gammalt och hederligt. Med en arg tunnelbanechaufför som stänger dörrnarna utan att säga någonting i högtalarna innan folk hunnit gått på, så de fastnar och får panik i blicken innan de blir indragna av en kamrat, ja, det lyste ju upp morgonen en aning.

- Spongen

Kvinnor.

Nyligen öppnade ett *Äkta make-supervaruhus* där kvinnor kan gå och välja en make bland många unga män. Det består av 5 våningar, där männens positiva egenskaper ökar ju högre upp man kommer. Den enda regeln är att när du öppnat dörren till en våning, måste du välja en man från den våningen. Om du går upp en våning kan du inte gå tillbaka förutom att lämna varuhuset och aldrig komma tillbaka igen. Ett par väninnor gick till varuhuset för att hitta varsin make.

Första våningen:
På dörren stod en skylt:
Dessa män har jobb och älskar barn.
Kvinnorna läste skylten och en av dom sa,
Det är ju bättre än att vara arbetslös och hata barn, men jag undrar vad som finns på nästa våning.

Andra Våningen:
På skylten stod det:
Dessa män har välbetalda jobb, älskar barn och ser
extremt bra ut.
Hm, men vad finns på nästa våning? sa den ena damen.

Tredje våningen:
På dörren stod det:
Dessa män har välbetalda jobb, ser extreamt bra ut, älskar barn och hjälper till i hemmet.
Oh, mycket frestande, men det finns ju en våning till sa kvinnorna.

Fjärde våningen:
På skylten stod det:
Dessa män har välbetalda jobb, ser extremt bra ut, älskar barn, hjälper till hemma och är väldigt romantiska.
"Oj", utbrast kvinnorna högt, tänk bara vad som måste finnas på nästa våning!

Femte våningen:
På skylten stod det:
Den här våningen är tom och finns bara till för att bevisa att kvinnor är helt jävla omöjliga att
behaga. Utgången finns till vänster, hoppas ni ramlar i trapporna.

- Spongen

Fan... alltså... jag vill.

Jag vill skriva en ny, meningsfull sång som handlar om hur vacker du är. Jag vill spela in ett album, spela på en klubb, lära mig sjunga. Jag vill ut och dyka och resa, göra ingenting men samtidigt allting. Hitta en flickvän att dela sina bördor, få ta din sorg och vända till glädje, se min sorg vändas till glädje. Jag vill äga en ny bil som kan imponera på de som låter sig imponeras. Jag vill ha ytliga ting men samtidigt hitta den djupare meningen. Ha en cigarett i mungipan utan att behöva bry sig. Jag vill ha en bit av en kaka men samtidigt äta den hel. Sympatisk, hjärtlig öppen och ren är något jag försöker vara, men slutar i arg, olustig och obekväm. Lätt till ett leende och ett hjärligt skratt, men aldrig har jag tid för det jag verkligen vill och det som alltid skall till. Du var vackrare än sången, och jag önskar att jag skrev den.

- Spongen

Njuta bör man, annars dör man. Men bara lite tidigare än alla andra.

Jag lever av innebörden att man bör njuta av sitt liv, då livet är kort. Men om man inte kan njuta av att vara med sig själv, hur kan man då njuta av livet?

Jag måste nog försöka komma ur min mani. Ju mer seriös jag Försöker vara, desto mer känner jag mig tvungen att fuska med allting. Cigaretter, öl, läsk, godis och andra glykosbomber slinker tyvärr ned för jag är en sådan nazist mot mig själv på dagarna, men sedan när kvällningen kommer och suget suger tag i en (årets ordvits) så finner jag mig själv med att äta en näve popcorn från det som blev kvar från helgen. Det dåliga samvetet rinner inte av mig utan jag blir deprimerad över att jag inte lyckas ordna upp vikten såsom jag en gång haft det och beskyller min fallande motivation på mig själv. Jag blir förbannad över att jag tog den där näven med popcorn, som innehåller säkerligen hela 35kcal, och bannar mig själv för att jag inte körde tre extra reps på passet häromdagen. Ändå så tränar jag så hårt, i alla fall enligt mina egna ögon, men ingenting verkar hända. Jag våndas för att det inte hjälper, ångesten blir ännu större eftersom inget händer och jag fuskar. Det är otroligt töntiga fusk, som en knäckemacka med litet aromat på. Köpt hem en drös frukt som jag kan frossa i, dra av tre satsumas i en följd. Patetiskt egentligen... värre vore det väl om jag tryckte i mig glass var dag och drog en chokladkaka? Det skulle i alla fall förklara att ingenting händer. Tre styrketräningspass i veckan, joggning till och från gymmet varje gång, kanske ett 20 minuters pass efter avslutat träningspass. Cyklar till jobbet så ofta jag kan, men ingenting händer. Om jag ändå bara fick skylla på att jag fuskade som fan och ändå gick upp i vikt, det skulle vara så lätt och skönt att få en förklaring. Jag Orkar verkligen inte lägga på mer träning. Jag vill ha den fritid jag får över. Men, då skulle jag bli förbannad IGEN för att jag inte tog tillfället i akt och tränade hårdare. Det är svårt med motivationen eftersom jag inte ser några resultat och vikten smyger sig uppåt och själva profilen fortsätter som förr. Kurvan var på väg nedåt ett tag, men nu har den börjat peka uppåt. Jag känner mig slö, tjock och äcklig när jag tittar i spegeln. Varför orkar jag inte träna mer? Träna mer, din idiot, säger jag till mig. Det är enda sättet att gå ned i vikt. Fortsätt håll din diet på ca 2500 - 2700 kcal om dagen (exkl. knäckemackan / satsumasen / apelsinen på kvällen) och träna. Ös på! Kör hårt! Kom igen! Kom igen! Meeeeen motivationen biter inte på mig lika bra som förr...

- Spongen

Frånvaromästarens nuna är här igen!

Kommer inte på någonting vettigt att skriva förutom att jag kommit i kontakt med två tjejer från gymnasiet jag gick på. Den ene kom ihåg mig, den andre kom inte ihåg mig. Den ene hade jag fattat tycke för en gång i tiden, den andre inte. Den ene flippar burgare, den andre springer på grönan om sommarna. Varför skriver jag allt detta? Jag såg den ene av dem på grönan i somras men jag hann aldrig säga hej. Tur var väl det, för hon hade ändå inte kommit ihåg mig.

- Spongen

Google Webmaster Tools

Sitter och leker runt litet med Google Webmaster Tools för att se vad det kan användas till och hur det kan hjälpa mig i mitt arbete. Använder min egen blogg som försökskanin. Kände mig tvungen att kommentera de roliga sökorden som folk har sökt på när min blogg har synts på. Som exempel hittar vi guldkorn som "mörkt bajs". "Sälolja" är en annan tidsenlig klassiker som inte går av för hackor. (fis|fiser|fes) "tajta jeans" är dock en ny personlig favorit. Kul att man blir associerad med så bra ord! "Stringtrosor xxx" är någonting som jag kanske borde satsa på? Tydligen hamnade jag på plats ett där vid tillfället den visades... haha.

- Spongen

Tyvärr, kära kollegor...

Ni blir nog tvungna att dras med mig då jag från och med idag klarat av min provanställning och får fortsätta arbeta med det jag gör! Känns sjukt skönt att slippa ha det lilla gnaget som infunnit sig, även om allting känts bra så är det skönt att få det svart på vitt att man faktiskt inte behöver gå samla pantburkar i soptunnor inom en snar framtid. Wee :-)

- Spongen

"Det här är nog inte så svårt, det har jag sett på TV."

Det var Pelle som yttrade de goda orden när han knäckte ett ägg och skulle påbörja efterrätten. Äppeltiramisu. Mm... Gårdagen bjöds det på "Mys och kul" med jobbet. Vi var till en italiensk deli-affär på Odengatan som hade kvällskurser i matlagning för företag. Man lagar sin egen mat som man sedan äter med hjälp från deras köksmästare. Måste få säga att kvällen blev riktigt lyckad. Vi delades in i tre olika grupper där en stod för mellanrätten, en för huvudrätten och en för dessert. Förrätten, om ni nu undrar vart den var, så bjöds det på massa goda ostar, korvar, skinka, balsamico i alla dess former, salami, prosciutto och lite annat smått och gott. Tyvärr åt man sig nästan proppmätt på förrätten... Jag har aldrig vart mycket för ostar och sådant, men herre jävlar vad gott det var att äta riktig ost med de tillbehör som det skall ätas! Frossade gott gjorde vi allihopa. Nåväl. Vidare till själva matlagningen. Jag, mr Wick samt nya killen som skall börja hos oss efter nästa vecka fick huvudrätten. Hela menyn bestod av:

• Mellanrätt: Skummad chevré med cannolini, fylld med färskost och valnötter.


• Huvudrätt: Ankbröstfilé med rostade rotfrukter på en bädd av timjan, ruccola & rosmarin


• Efterrätt: Äppeltiramisu. En tiramusi med äppelkräm och inslag av äppelkaka.

Alla började köra igång. Det vispades och stektes, karamelliserades och skyddes, kokades och maldes, bakades och svettades. Mellan varven slank en klunk öl ned medans man svettig vid spisen kollade så att rödvinssåsen vi gjorde inte brände fast, att ankbröstfiléernas undersida var lagom gyllenbrun och att ugnen var på rätt temperatur. Så småningom blev alla mer eller mindre klara, så vi blev förpassade in i "kundcentret" där vi allihop fick förrätten serverad som jag skrev om litet tidigare. Sedan gick vi ned i själva matsalen där ena gruppen efter den andra fick gå upp och lägga en sista touch på sin maträtt. Mellanrätten serverades och alla njöt. Maten ackompanjerades med vin anpassat till maträtten i sig. Vitt till mellanrätten, rött till huvudrätten och litet sött bubbel till efterrätten. Huvudrätten blev en succé i och med att ankbröstet som vi så vackert gjort i ordning med att först steka en gyllenbryn yta för att sedan low-tempa inne i ugnen på 95 grader till ca 56-58 innertemperatur på filén. Låt köttet vila så att köttsaften tas tillvara på innan man skär upp den. Tack vare Eriks smidiga rörelser med såsen och upplägget av rotfrukterna blev presentationen även den kanon. Jag själv fick upp ögonen för anka och allt var bara gudomligt gott. Kul att få lära sig lite tips och tricks! Efterrätten kom även den in med pompa och ståt. Sällan har jag ätit en sådan god tiramisu som då. Bra jobbat, mina herrar. Alla maträtter var en explosion i smaker, färg och form. Ett stort tack till allihopa för en riktigt trevlig kväll. Att avsluta på storstad med en guinness och småprat in till sena timman var rena fröjden. Kul initiativ att göra en sådan här sak istället för att bli instuvade i ett rum med en oändlig mängd alkohol. Inte lika många skandaler, men mycket trevligt.

- Spongen