Hade en liten kul run-in med en alkoholiserad människa vid spärrarna upp till pendeln där jag bor. Herren kom rökandes med en cigarill, svängande fram och tillbaka till synes väldigt onykter. Han närmar sig spärrarna, grymtar och låter som om han inte vet vad det är för tingest som står framför honom. Han närmar sig och jag kikar på med spänning av hur han kommer tackla hindret. Först försöker han bara gå rakt genom, men fastnar således. Han stapplar bakåt, ser frågande ut och går fram till spärren och rycker i grejen man snurrar runt för att gå genom. Ser hur han tänker: "Ja just fan, det är en sån här... men jag har sett folk göra såhär" när han sträcker fram foten och försöker stå på ett ben när han försöker föra in foten på andra sidan för att aktivera utpasseringsmekanismen, vilket är ganska svårt att göra om man är så berusad som han. Följelsevis stapplar han till igen för att hålla balansen efter att graciöst har fört fram ena foten under själva pinnen, rätar sig upp och kliar sig i mustaschen, puffar till på sin cigarill och börjar till synes bli irriterad. Lite ovigt lyfter han benet prövande för att se om man inte kan klättra över den... Hell, even I can't do that. Bråttom som jag har svänger jag upp mitt busskort, kör den i spärren och knatar förbi. Väntar fyra, fem minuter innan pendeln kommer in på station. Herren med lite för mycket förfriskningar har fortfarande inte dykt upp, jag småskrattar för mig själv och inser att han nog helt enkelt blev besegrad av den listiga spärren.
- Spongen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar