I are growing out of my beard!

Fan, jag haller po vaxa igen. Haha. Glomde trimmern hemma, och jag har inte hittat nagon barberare eller sa. Kickass! :)
- Spongen

BIG BOI IN THAILAND!

Sa da var man har... Thailand. Mycket har hant pa valdigt kort tid. Bangkok lamnades snabbt bakom oss, for let's face it, det ar inte Bangkok man vill vara nar man ar i Thailand. Vi tar nattbussen ned till Khao Lak, dar Malin forlorar sin kamera, ipod och litet pengar po nattbussen, da en tjyvig liten javla Thailandare gar igenom folks vaskor nar man sover. Jag sjalv hade turen att vakna nar han forsokte dra ut min vaska och antagligen slog till min fot litet latt, so jag dunkar ned min fot rakt po hans hand varav han typ: "OH NO SORRY!" och forsoker smita, sa jag rycker tag i honom och fragar vad fan han haller po med. Han svarar nagot i stil med att han jobbar dar och letade efter filtar, vilket ar det storsta skitsnackat jag hort. Jag kunde ju inte gora nagonting heller, eftersom han troligtvis precis skulle borja go genom min vaska da jag vaknade. Jag kollar genom vaskan min och ser att ingenting saknas. Thaikillen star typ och "Look! Me no take! Look bag! All there, yes?" och som sagt, den javeln hade ju inte hunnit tagit nagot eftersom jag vaknade. Jag sa till alla po bussen att vi har en tjyvjavel i farten och att man skulle kolla koll po bagaget. MAlin kollade da sin vaska, och sakerna fanns kvar dar, enligt henne. Nar vi val kom fram till Khao Lak dock so visade det sig att hennes kamera och Ipod var borta. Kuksugigt varre. Antagligen hade han tagit hennes grejer fore han gick po mitt, for Malin kollade aldrig sin handvaska, vilket Ipoden och kameran lag i, for den hade hon intill kroppen, men po nagot satt hade han kommit over den anda... Naja...

Annars ar det val ratt lugnt. Det regnar mest om dagarna, sa jag dricker litet Singha och knaprar notter och ater currygrytor till middag och lunch. I overmorgon ska vi nog aka till Koh Phi Phi. Festa? Ingen aning. Vi far val se... :)

/Spongen

Daugava.

Så har han nu äntligen släppt en ny skiva. Daugava. Lars Winnerbäck. Den är så... otroligt bastant. Tung. Hård. Mjuk. Vacker. Winnerbäcks bästa? Skulle nog våga påstå så, efter bara fem lyssnade låtar. Ska lyssna klart på hela skivan självklart, sedan får jag väl skriva ett nytt inlägg. Spontant sett, just nu, är det en perfekt platta att sätta på en tung, våt, mörk höstnatt med tända ljus, sedan bara stirra ut genom ett fönster när regnet öser ned. Du ser inte mer än femton meter ut i mörkret, och vägen i ditt liv känns lika mörk som vad Moder Jord lyckats producera. Man får... bara vara ensam med sig själv. På gott och ont.
De irländska inspirationerna tar jag till mig med öppna armar, då jag redan tycker om ett irländsk 'sound', så med Lars Winnerbäcks hjälp blir det riktigt, riktigt bra.

- Spongen

Kvällens matdiskussion: Risnudlar?

Ja, risnudlar. Hur fan gör man risnudlarna man äter? Det finns ju typ... äggnudlar och risnudlar. Äggnudlarna är ganska logiska, i och med dem lär göras på ett liknande sätt som pasta. Men risnudlar? Kokar man ihop dem till en sörja, så får en stackars jävel sitta och rulla ut varje riskorn så det blir sådär långa, fina sladdriga saker som man sedan kokar/wokar och äter? Diskussionen till middagen var en intressant en, må jag lova.

"Jaha, vad jobbar du som?"
"Jag är risnudelskapare."
- Mor

- Spongen

This land is mine.

Nej, jag har inte dött. Bara... tröttat av. Sjukt länga sedan uppdatering, vilket i och för sig bottnar i att jag inte... brytt mig. Typ. Eller jag vet inte. Nåväl. Ska använda bloggen nästa gång som en resedagbok för Thailand. Avresa sker: Söndag den 30:e September. Ankomst Sverige: 8:e December. Fuck you all! Mwahahahah! osv

- Spongen

A fathers duty... a sons plight.

Nu har jag semester. Så jag drar, som Timbuktu så skönt skulle rappat fram det.
Till er som söker lite lycka i livet, så kan kärleken mellan en far och en son bringa ett leende till även den bittraste.

Click it, biatch.

- Spongen

Måste tipsa...

om min broders blogg, om Love, hans son. Min brorson alltså. Ja, ni förstår.

Hallelujah.

Idag har vi finbesök. Lilla Love och stolta mamma Emma kom förbi och åt lunch. Pojken växer så det knakar. Han gillar för övrigt att hålla mamma och pappa vakna om nätterna numer, även att kräkas litet på sin Gudfar när han ändå är förbi. Den grabben kommer verkligen växa upp och bli en liten skitunge. Som mig i unga år, som min bror i äldre. Det är vad jag tror, så min bror kommer ha en vild unge hela uppväxten. Stackarn :)

Övrigt i livet är väl inte så mycket att tala om. Det går sin gilla gång. Folk lever vidare, så även jag. Hmm. Nu håller Love på gör roliga ljud nedifrån altan, haha. Tydligen så han låter genom nätterna, så jag förstår att de inte kan sova =) Var hos Foad igårkväll och nötte en massa Xbox 360.

Det är inget bra... Min träning går mot ett dåligt avslut. Jag äter för mycket skit och jag äter för dåligt. Tränat har jag inte gjort ordentligt på länge, blir endast en två-tre pass i veckan, nästan helt utan kondition. Jag vet inte vad det är med mig, kan vara så att sommaren börjar knacka på och man orkar inte engagera sig lika mycket? Skit är det i alla fall. Nåja... ska försöka ta tag i det hela så snart jag har ork nog. Inte så att det är viktigt att jag kommer i bättre form till "Beach -07" vilket alla tjafsar om och tror att det är därför jag tränar. Men icke, det är för min egen skull. Arbeta bort min värk i skuldror och axlar. Kände det direkt när jag inte tränat axlar och det på någon vecka att värken kom direkt vid litet längre datorsittandes. Fan! Måste skärpa mig... Men det är kanske alla "måsten" omkring min träning som jag själv lagt upp som gör att jag inte orkar? Vem vet...

- Spongen

Fire festival.

Midsommar är över. En kväll av krök, bök och stök. Eller? Min midsommar var faktiskt kul. Efter mycket om och men så hamnade jag, Mats, Sander, Macksson, Fanny, Linnéa, Karin (hon var den som jag fick ledsaga hem) och Micke (Mats bror) ute i stenhamra hos Marika, Williams flickvän. Där träffade vi Jonny (som redan innan var grymt överförfriskad), Emma (Andrés flickvän), André (Williams kusin), William (The man, the myth, the legend) och Marika (hans bättre hälft). Väl där spendera vi tiden med att dricka lite öl, röka och typ... göra det. Jag tog hand om en tjej som blev för full, fick hem henne på en buss efter ett bra tag. Det dödade väl lite av min stämning, men aja. Jonny brottades med toaletten och Fanny höll undan hans hår medan han gjorde det. Wille däckade vid två snåret, vilket överraskade alla. Ingen trodde att han skulle orka så länge. Vi var i chocktillstånd allihopa! Kul att du också fick uppleva festen, Wille! Nej, nu ska jag övergå till att göra ingenting hela helgen, vilket jag verkligen behöver efter en fruktansvärt hård midsommar. Inte bara till kvällens drickande, det klarade jag bra, utan mer i arbetsväg. Länge sedan jag kört på så hårt och varit så trött om kvällarna. Nåja. Sov av mig över tio timmar, så nu är jag måttligt återhämtad och faktiskt ganska pigg. Love ya.

För övrigt så tyckte Linnéa att både Sander och Macksson var grymt sköna lirare. Kul att även de vart uppskattade ^_^

- Spongen

Dimman

Har börjat chatta litet med Ida. Verkar vara en riktigt kul tjej! Nåja... Får väl se vad det hela blir av.

Solbränt mig ordentligt. Typ andra gradens brännskada. Man lär sig fan aldrig... haha. Men jag tog det extra lugnt, men inte fan hjälpte det. Jävla sillmjölkeshud man har, engelsk så det dånar om det. Nåja. Annars glider det på... Ledig i helgen, vilket var underbart. Försökte göra så litet som möjligt. Låg i hängmattan och gjorde ingenting. På fredagskvällen var jag och Joacim hemma hos honom och spelade litet gitarr och sjöng och hade oss. Trevligt värre. Lördagen var jag hos Wille sent på natten, och sen på söndagen så våldgästade jag Mats, som jag sedan lyckades dra hem till Wille. Mys!

- Spongen

Wicked game.

Tänkte dra en liten sammanställning av vad som händer i livet...

Min magkatarr har gått över. Var hos läkaren och fick något knaperpiller jag ska köra i två veckor så att magen kan reparera skadorna ordentligt. Så det går väl framåt...

Min e-kontakt har tydligen gett utslag. En tjej vid namn Ida flörtade med mig, jag flörtade tillbaka och fick hennes MSN. Får försöka se om hon är online ikväll, tror hon addade mig tillbaka... Ska bli spännande.

Love, min brorson, växer och växer. Livet han kommer till är väl alltmer än spännande, han bara sover förbi alla dagarna. Lucky bastard. Önskar att jag också bara kunde få sova dagarna i ända så jag kunde få åka till Thailand... Komma hem till ett snöigt Sverige, få överleva vintern och sedan få flytta in i min lägenhet. Sedan börjar nog livet.

Nu är sommaren här verkar det som. Varma, soliga dagar. Jag, instängd i en varm affär i mitt blåställ, slängandes banankartonger vilt omkring mig på lagret. Underbart.

Vad annars förhåller sig i mitt liv? Vet inte riktigt... Träningen går väl framåt. Gör inga stora framsteg, men gör inga baksteg (finns det ens ett sådant ord?) heller.
Matschemat har lagts på is en tid bakåt, vet inte riktigt när/om jag ska börja köra stenhårt igen. Slänger in en dag här och där där jag äter som jag ska, men nästa dag orkar jag inte kliva upp utan gör lite fullkorns havreringar utan socker o litet fil. Visst, ingen *kass* frukost, men inte den bästa heller.

Nej, nu ska jag typ... ringa William eller kanske... Äh. Duscha? Byta om? Jag vet inte.

- Spongen

With Artillery.

Jag har troligen magkatarr. Extra ballt. Aldrig haft det förr. :] Aja...

- Spongen

From this day on... I am known as Uncle Marcus.

Min brors son föddes idag för ca två timmar sedan. Helt plötsligt kände jag mig väldigt gammal. Men ett nytt liv har börjat för min bror. Min brors familj. Det är helt sjukt... Farbror Marcus.

- Spongen

I've never been...

I've never been so angry in my life.
I've never been so sad in my life.
I've never been so straight to anyone in my life.
I've never been so hurt in my life.
I've never been so strange in my life.
I've never been feelings so in my life.
I've never been so alone in my life.
I've never been so alive.

This ain't a scene, it's a god damn arms race.

Skrivtorka. Igen. Vad är det med mig? Ingenting. Kan bara inte hålla de saker jag lovat. Arbetet... Jag skyller på det.

Förvisso. Inget nytt på fronten. Tränar på och håller kostschemat. Fuskar litet dock, har faktiskt ätit några cashewnötter här hemma och müslitoppar på torsdagskvällen på jobbet. Fan också. Nåja... Kan väl inte vara perfekt hela tiden. Annika som plockar godis på jobbet... Kul tjej.

Nej, nu kommer jag bara skriva skit och ingenting konkret, så jag slutar nu.

skit och ingenting konkret.

- Spongen

Today is just one of those days...

Vaknade för ett tag sedan. Åt frukost. Satte mig vid datorn och kände en viss... tomhet. Vet inte riktigt varför. Eller, jo, det gör jag. En slags... ensamhet och övergivenhet.

Why haven't I heard from you in such a long time? You've been long gone. Loneliness, where art thou?
- Spongen

Vilken färg har själen?

Springtime of Youth is upon us! *Nice guy pose!*

Våren är fan i mig kommen. Alla skola vi hurra! Hurra! Och så vidare.

Jävla dampinlägg. Nu ska jag åka till jobbet.

- Spongen

Tjuvlyssnar du?

Inte jag inte.

Värt att tänka på.

Även en Gud har svårt att älska och vara klok samtidigt.

Mi casa su casa

Nu har det blivit skrivtorka. Igen. Fan också. Jag som skulle skriva ... men så blev inte fallet.

De senaste veckorna har inneburit väldigt mycket arbete för mig. Min första lediga dag idag på dryga två veckor, men ändå ska man ner och jobba. Visst är det roligt? Jävla kurs... Tack vare kursen jag fick förra veckan, Frukt & Grönt steg två, så har vi fått en massa hemuppgifter som skall lösas, vilka är många. Sex stycken för att vara exakt, vilka skall följas upp under en tidsperiod på fyra veckor. Dem ska sammanställas, analyseras, det ska skrivas åtgärdsplaner för respektive uppgift, skriva ned en redovisning som skall redovisas muntligen vid nästa träff och så vidare. Göra exponeringar hit och dit... Mycket att göra helt enkelt. Självklart ska jag ju göra mitt egna arbete samtidigt, med att fylla upp avdelningen, beställa och ha koll. Det låter nu som jag klagar, men faktiskt inte. Det är riktigt kul! Kul att vara stressad, känna press. Att bli utmanad. Jag har faktiskt inget emot att gå ned till jobbet idag. Eller, tja, det har jag visst, egentligen. Men när jag väl är där nere så är det inte så farligt. Det man inte hinner med på sin arbetstid får man ta på sin fritid. Typ. Så, eftersom jag kommer spendera ett antal timmar på mitt arbete idag igen, kan man väl inte riktigt räkna det som en ledig dag? Så nu blir min arbets-streak ännu längre. Wehoo! Lika bra att bygga på när man ändå är igång :)

Har jagat Joacim för att spela lite badminton, med varierande resultat. När det passar mig, då passar det inte honom. Någon genomgång för en middagsbjudning till sin mor som fyller femtio. Pah! Badminton är väl mycket viktigare? ;)

Annars så går livet på som vanligt. Arbetar, leker vid datorn, spelar gitarr och lyssnar på musik. Lars har nu slutat från ICA så jag har ingen att vara produktiv mot, så jag tar väl ut det genom att lägga min produktivitet på mitt arbete istället, eftersom jag inte får ut min energi på Lasse i form av dampryckningar.

Nåja. Som Nelly Furtado sjunger, "Why do all good things come to an end?".

- Spongen

Kom inte ihåg vad jag skulle skriva, eftersom blogger tvingade mig att fixa ett google account istället för mitt gamla hederliga. Nåja. Efter en massa trassel där 'word verification'-grejen strulade, så lyckades jag skapa ett konto efter sex försök. Drygt värre.

Gårdagen spenderades med Wille och litet senare så kom även Joacim. Vi tittade på lite Heroes avsnitt. Ganska bra serie det där, eller den börjar bli riktigt spännande om jag får säga det själv. Den enda serien jag egentligen följt är nog Vänner, så har ingen större erfarenhet av att följa en serie. Förutom två anime serier, men det är kanske en annan femma. Nej... Nu ska jag hitta på något att göra. Bära in ved typ. Hurra.

- Spongen

The Ex.

Nu blev det bloggtorka igen. Fy på mig själv. Nåja. Har gjort en massa skoj på senaste tiden. Mina fyra senaste helgslut har varit fullbokade, vilket är enligt mig sjukt tråkigt. Jag hade skitkul, men det är fan jobbigt att känna sig så uppbokad, det är som att fritiden bara finns där och lockar en, men man når den aldrig riktigt. Man är liksom... aldrig ledig. Eller är det bara jag?

Vad har jag gjort då? Ja ni. I helgen firade jag två kollegor, en som fyllde tjugo, en som fyllde tjugofem. En på fredagen, en på lördagen. Båda kvällarna var riktigt roliga och trevliga, om jag så får säga det själv. Middagen i synnerhet med grabbarna, och även en ny acquiantance så att säga. Erik, en kamrat till Felix, fick ju ihop det med en av mina före detta kollegor. Grattis, Erik. Hon är ett riktigt kap! Synd att hon åkte till New York dagen efter. Haha. Skadeglädje!

- Spongen

No Regrets.

En liten skojig notis; Fanny har blivit brunett igen. Även hennes hjärnceller kan återkomma.

Aldrig riktigt slut.

En frågeställning har formats i mitt huvud; en tjejkompis till mig gnäller över att hon inte har någon kille, eller kommer någonsin hitta en. Jag är fan sugen på att fråga henne varför hon inte kan anse mig som en eventuell pojkvän. Vad är det som gör mig till ett sådant oattraktivt val till pojkvän? Jag vet inte... Jag är väl som jag är; kamraten som ingen vill älska. Eller som jag vill älska tillbaka. Men jag är villig att försöka. Det ni ...
- Spongen

Little Mossmountain.

Nu läser nog inte så många min blogg, men här är i alla fall en kamrats lillebror som lagt ut lite musik på sin myspace. Duktig ponke, den där Victor.
- Spongen

I just don't know what to do...

Har egentligen ingenting att skriva om idag, så tänkte bara improvisationen skulle få stå för inspirationen idag. Läste precis Joacims blogg, som jag alltid gör när jag kommer hem. En sak som jag läste på ett inlägg han gjorde för någon dag sedan, där han skrev "Hon frågar hur jag mår, jag ljuger och svarar att allt är bra. Hon mår sämre än jag, så varför förvärra saken?
Det är lättare att ljuga, även för sig själv."

Detta är alltför ofta sant i min egna lilla värld. Varför säger man alltid att "Jo, det är lugnt." när man i själva verket kanske inte alls mår bra? Det har jag tänkt på ganska ofta, men aldrig egentligen kommenterat. Jag mår inte bra. Inte direkt att jag är psykiskt deprimerad, men jag kan inte säga att jag heller känner mig lycklig eller överdrivet glad. Känner mig inte... positiv. Det har jag aldrig gjort och lär väl aldrig heller göra det. Jag svarar oftast idag, för att försöka att inte ljuga för mig själv i så stor mån, att "Jo. Det går framåt." Inget direkt svar, inget ljug, ingen direkt sanning. Livet går framåt. Tiden går framåt. Jag går framåt. Jag lär finnas kvar här i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år. Förvisso kanske inte på samma ställe där jag är nu. Kanske skiter jag i lägenheten, tar mina pengar och sticker till Thailand i ett halvår. Kanske tar jag bilen och åker iväg med bara mig själv över en weekend och drar ned mig själv i skiten på ett hotell någonstans i Sverige. Kanske åker jag till Foad och svulstar i chips, läsk och tv-spel. Jag vet inte.
Min framtid känns något oviss, om än ändå ganska ljus. Tror jag. Jag intalar mig själv att jag ska känna den ljus, men egentligen kanske jag inte gör det. Jag känner... att framtiden är som den får vara.
Jag ska flytta om ett väldigt långt år. Pengarna ska in nu i Februari. Pengar jag samlat ihop, som är siffror i min bankbok jag egentligen aldrig kommer känna att 'Åh, vad mycket pengar jag har.' Värdelösa siffror som bara finns där och som tydligen ska ha ett värde.
Gott. Dricker lite juice jag pressade precis, direkt från kylen. Apelsinerna alltså. Var var jag? Javisst. Pengar... Hmm. Jag läser förresten en bok som heter Andras Plågan av Val McDermid. Gillar det slags förhållande som pågår mellan Tony Hill och Carol Jordan. Jag är nog lite i samma sits, bara det att motparten inte vill, men jag vill.
För att gå tillbaka till mitt känslomässiga tillstånd, så vill jag inte försöka berätta att jag mår skit, för det tycker jag inte att jag gör. Jag kan känna mig väldigt olycklig, ensam, tragisk om man så vill. Tanja och jag pratade i helgen efter bartömningen på lilla v, där hon tyckte hon blivit tjock, ful och att ingen ville ha henne. När påtryckningar från min sida, där jag sa att så inte var fallet, då säger hon att hon aldrig blir uppmärksammad. Men Tanja, vem är det som lyckas på ragg på krogen? Vem blir i snarast mån alltid raggad på? Inte är det jag. Hon sa även att jag lade märke till Fanny och inte henne när vi först träffades. Hmm. Ville hon att jag skulle lagt märke till henne? Jag frågade. Fick inget direkt svar, ett 'alltså, nej, inte så jag menade.' Bra fråga. Men Fanny lärde jag känna innan dig, Tanja, för att vara krass. Fanny kom att betyda mer för mig än vad jag trodde hon skulle kunna göra, helt enkelt. Att jag inte la märke till Tanja... Jag vet inte. Har inget direkt svar, annat än att Fanny var den jag lärde känna först av alla er, mellan dig, Bella och Fanny. Nåja. Ska väl inte sitta och skriva någon slags förklaring till det, men du är i alla fall inte tjock och ful, även om du försöker intala dig själv det. Jag skulle gärna ligga med dig.
Jag säger det inte till någon annan, men jag säger likadant. Inuti mitt huvud. Om ni är riktigt tysta, kanske ni också kan höra en röst om att man inte duger, att man är tjock och ful. Det är tur att man har sina kamraters röster som alltsom oftast låter högre än vad rösten inuti huvudet gör. Men tyvärr så ligger rösten och viskar till en på nätterna. Berättar saker om varför du egentligen är ensam, varför ingen vill ha dig. Dem med självförtroende kan få tyst på rösten och säga till sig själva; "Nej, jag är den jag är, och jag accepterar det." Jag är den jag är. Men jag vet inte om jag vill acceptera det. Den enda som kan ändra sig till ett acceptabelt jag, är jag själv.

- Spongen

Vidare vill jag bara skriva att det jag just skrev, kom spontant och jag har inte läst vad jag skrivit. Än. Eller ändrat något. Ska bli intressant att läsa vad jag skrev...

I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut...

Vaknade idag runt elva tiden med ett svagt minne av någonting jag drömde. Riktigt konstig dröm, som jag tänkt dela med mig av.

För det första så sov jag och Fanny bredvid varandra i min säng. Detta var då på Linvägen, där jag inte ens bor kvar. I nästa ögonblick var hon borta, jag antar att hon sov i någon annans säng. Det var så känslan infann sig tillsammans med en känsla av tomhet. Efter detta läser jag plötsligt ett SMS från Veronica, där hon hade skrivit i någonting i stil med: "Men om du älskar sik", sedan stod det någonting mer som jag inte kommer ihåg, men det avslutades med "kan du för fan inte skylla på Gunnar." Min gamla Nokiatelefon fick äran att vara med. Nokiatelefonen försvann, för att ersättas av en slags cirkelformad plastgrej, med fyra små stålstänger som höll ihop den på kanske två cm tjocka i diameter. Den hade en display i mitten. Själv grejen kanske tio cm bred, åtta cm hög, och hade fyra skarpa hörn där stålstängerna satt och höll den ihop. På denna sak så var bokstäver från SMSet ditklistrade, och jag funderade i drömmen på vad det kunde betyda, Smset alltså. Mitt i allt detta fanns ett brev från Schenker & Parcel adresserat till H&M. Det var en utskrift som vi har på jobbet, från den tid jag arbetade i kassan, där man ser vilka paket kommer och vart dem ska. På där, stod det två frågor från en Mimmi M, som avslutade brevet med just signaturen Mimmi M. Hon hade frågat någonting i stil med (* betyder att jag inte kom ihåg vad det stod)
hej h&m! ******** mimmi m
1., Vad ska jag göra för att han älskar? (Något sådant, väldigt diffust)
2., ******* ska jag berätta?
mimmi m

Efter detta läste jag SMSet från Veronica på det sätt jag beskrev innan.

Alltså, jag förstår inte mycket av denna dröm. Ska försöka spekulera lite i vad det kan betyda för min egen del. För det första drömde jag om mig och Fanny, och att vi sov bredvid varandra. I nästa andetag var hon försvunnen, och känslan av att ha förlorat henne för alltid. Jag ville dra en tung suck, men fick inse fakta att hon var borta. Ensamhet igen, som det alltid är och känns som det kommer vara. Är det en längtan efter någon att få dela sin säng med, eller bara att jag saknar Fanny och om jag inte träffar henne mer så kommer jag förlora henne? Är det så min lilla hjärna tolkar det?
Sedan, så vad fan har Gunnar L med allting att göra? Jag har aldrig skyllt något på Gunnar L såvitt jag kan komma ihåg. Veronica för den delen tror jag inte ens hon vet vem det är. Denna del av drömmen är högst diffus...
Den om Mimmi och H&M tror jag är att hon skrev ett insändarbrev om hur hon ska göra med en kille på sitt jobb. Nu när jag tänker på det kommer jag ihåg mer, och det var just det. Hon undrade hur hon skulle göra med en kille på sitt jobb hon älskade. Någonting åt det hållet, nedspaltat till två frågor. Jag tror t.o.m. att det handlade om mig, även fast inte just mitt namn stod med i insändaren, men det var så min hjärna ville att jag skulle uppfatta det. Är det något slags rop om att jag också vill få ett insändarbrev om mig själv, eller bara det faktum att en tjej kanske skulle älska mig men hon visste inte hur hon skulle agera? Jag antar att Mimmi M är Mimmi från ICA, för det är den enda Mimmi jag känner. Nåja, om man bortser från Mimmi från gymnasiet, men det var Mimmi på ICA jag tänkte på när jag väl vaknat om vem det kunde varit. Hon heter ju inte ens någonting med M i efternamn, såvitt jag vet. Drömmen slutade med att jag försökte lösa gåtan med plastgrejen, när far min väckte mig för att han skulle ställa in surroundljudet nere i vardagsrummet. Tack för den, din jävel. Jag hade kanske löst gåtan och fått svaret på livets alla gåtor, men icke. Surroundljudet skulle testas. Nåja, du kan ju inte veta att jag låg och drömde. Intressant värre...

- Spongen

Duh duh duh, ha den äran!

Tack. En annan fyller ju tjugotre år idag. Ett år äldre, visare, fetare, vackrare, grannare och bättre. Fick en massa 'tools', såsom en liten skruvdragare, skruvmejslar och allehanda tillbehör. Sådana där riktigt manliga saker. Blir nog riktigt bra när jag flyttar, men det är ju ett tag kvar.

Per, ge dig för fan! Stormen Per som drar över södra delen av landet verkar tycka det är skitkul att förstöra för mitt stackars hem, då det nästintill blåser bort. Hugaligen.

Sanctuaried beliefs are all I know. The voices strumming my temples as they softly caress my sanity with their sweet lies.

Så det så.
- Spongen

Bag it up.

Nyår blev spenderat på ett badrumsgolv hos en kamrat, med en fest på sisådär en trettio personer. Ja, jag hade skitkul. Ja, jag hade jäkligt trevligt. Ja, jag föll för Nyårsfesten med stort N. Jag ska bli bättre till nästa år. Tror jag. Jag ska nog inte spendera två timmar på badrummet i alla fall, där folk hittar en och garvar åt en 'skäggig jävel på trettio bast som typ däckat inne på ett badrum.' Följande citat var från en herre som tömde sin töjda blåsa och pratade i telefon. Jag tyckte det var charmigt. Men trettio? Helvete... Så gammal är jag väl inte?

Annars så har dagarna gått på som dem ska. Spendera helgen på Mongolian Barbequeue och i Stenhamra. Allt för att fira min kamrat William som fyllt tjugotre år! Snart totalgubbe! Jag fyller nu på söndag, men ändå. Arbetar hela helgen, vilket är skoj. Alltid kul att arbeta när man fyller år! Söndagen spenderade vi på Mongolian BBQ där vi åt av deras bufféer. Alla var extremt mätta, och kommentarer som att jag ska snart spy fälldes med jämna mellanrum. Eller, äh, okej. Det var William. Den spjuvern...

Igårkväll blev det kvällscigg med Jocke och Mats, och diskuterandes om allt och ingenting. Trevligt värre.

Har även lyckats klämma ur mig en ny låt som jag är väldigt nöjd med, så nu är det att repetera och lära sig texten som är ganska krånglig. Kanske postar den här någon dag när jag känner för det.

Let the Svengelska vara!
- Spongen