Daugava.

Så har han nu äntligen släppt en ny skiva. Daugava. Lars Winnerbäck. Den är så... otroligt bastant. Tung. Hård. Mjuk. Vacker. Winnerbäcks bästa? Skulle nog våga påstå så, efter bara fem lyssnade låtar. Ska lyssna klart på hela skivan självklart, sedan får jag väl skriva ett nytt inlägg. Spontant sett, just nu, är det en perfekt platta att sätta på en tung, våt, mörk höstnatt med tända ljus, sedan bara stirra ut genom ett fönster när regnet öser ned. Du ser inte mer än femton meter ut i mörkret, och vägen i ditt liv känns lika mörk som vad Moder Jord lyckats producera. Man får... bara vara ensam med sig själv. På gott och ont.
De irländska inspirationerna tar jag till mig med öppna armar, då jag redan tycker om ett irländsk 'sound', så med Lars Winnerbäcks hjälp blir det riktigt, riktigt bra.

- Spongen