Daugava.

Så har han nu äntligen släppt en ny skiva. Daugava. Lars Winnerbäck. Den är så... otroligt bastant. Tung. Hård. Mjuk. Vacker. Winnerbäcks bästa? Skulle nog våga påstå så, efter bara fem lyssnade låtar. Ska lyssna klart på hela skivan självklart, sedan får jag väl skriva ett nytt inlägg. Spontant sett, just nu, är det en perfekt platta att sätta på en tung, våt, mörk höstnatt med tända ljus, sedan bara stirra ut genom ett fönster när regnet öser ned. Du ser inte mer än femton meter ut i mörkret, och vägen i ditt liv känns lika mörk som vad Moder Jord lyckats producera. Man får... bara vara ensam med sig själv. På gott och ont.
De irländska inspirationerna tar jag till mig med öppna armar, då jag redan tycker om ett irländsk 'sound', så med Lars Winnerbäcks hjälp blir det riktigt, riktigt bra.

- Spongen

Kvällens matdiskussion: Risnudlar?

Ja, risnudlar. Hur fan gör man risnudlarna man äter? Det finns ju typ... äggnudlar och risnudlar. Äggnudlarna är ganska logiska, i och med dem lär göras på ett liknande sätt som pasta. Men risnudlar? Kokar man ihop dem till en sörja, så får en stackars jävel sitta och rulla ut varje riskorn så det blir sådär långa, fina sladdriga saker som man sedan kokar/wokar och äter? Diskussionen till middagen var en intressant en, må jag lova.

"Jaha, vad jobbar du som?"
"Jag är risnudelskapare."
- Mor

- Spongen

This land is mine.

Nej, jag har inte dött. Bara... tröttat av. Sjukt länga sedan uppdatering, vilket i och för sig bottnar i att jag inte... brytt mig. Typ. Eller jag vet inte. Nåväl. Ska använda bloggen nästa gång som en resedagbok för Thailand. Avresa sker: Söndag den 30:e September. Ankomst Sverige: 8:e December. Fuck you all! Mwahahahah! osv

- Spongen