onsdag, oktober 08, 2008

Njuta bör man, annars dör man. Men bara lite tidigare än alla andra.

Jag lever av innebörden att man bör njuta av sitt liv, då livet är kort. Men om man inte kan njuta av att vara med sig själv, hur kan man då njuta av livet?

Jag måste nog försöka komma ur min mani. Ju mer seriös jag Försöker vara, desto mer känner jag mig tvungen att fuska med allting. Cigaretter, öl, läsk, godis och andra glykosbomber slinker tyvärr ned för jag är en sådan nazist mot mig själv på dagarna, men sedan när kvällningen kommer och suget suger tag i en (årets ordvits) så finner jag mig själv med att äta en näve popcorn från det som blev kvar från helgen. Det dåliga samvetet rinner inte av mig utan jag blir deprimerad över att jag inte lyckas ordna upp vikten såsom jag en gång haft det och beskyller min fallande motivation på mig själv. Jag blir förbannad över att jag tog den där näven med popcorn, som innehåller säkerligen hela 35kcal, och bannar mig själv för att jag inte körde tre extra reps på passet häromdagen. Ändå så tränar jag så hårt, i alla fall enligt mina egna ögon, men ingenting verkar hända. Jag våndas för att det inte hjälper, ångesten blir ännu större eftersom inget händer och jag fuskar. Det är otroligt töntiga fusk, som en knäckemacka med litet aromat på. Köpt hem en drös frukt som jag kan frossa i, dra av tre satsumas i en följd. Patetiskt egentligen... värre vore det väl om jag tryckte i mig glass var dag och drog en chokladkaka? Det skulle i alla fall förklara att ingenting händer. Tre styrketräningspass i veckan, joggning till och från gymmet varje gång, kanske ett 20 minuters pass efter avslutat träningspass. Cyklar till jobbet så ofta jag kan, men ingenting händer. Om jag ändå bara fick skylla på att jag fuskade som fan och ändå gick upp i vikt, det skulle vara så lätt och skönt att få en förklaring. Jag Orkar verkligen inte lägga på mer träning. Jag vill ha den fritid jag får över. Men, då skulle jag bli förbannad IGEN för att jag inte tog tillfället i akt och tränade hårdare. Det är svårt med motivationen eftersom jag inte ser några resultat och vikten smyger sig uppåt och själva profilen fortsätter som förr. Kurvan var på väg nedåt ett tag, men nu har den börjat peka uppåt. Jag känner mig slö, tjock och äcklig när jag tittar i spegeln. Varför orkar jag inte träna mer? Träna mer, din idiot, säger jag till mig. Det är enda sättet att gå ned i vikt. Fortsätt håll din diet på ca 2500 - 2700 kcal om dagen (exkl. knäckemackan / satsumasen / apelsinen på kvällen) och träna. Ös på! Kör hårt! Kom igen! Kom igen! Meeeeen motivationen biter inte på mig lika bra som förr...


- Spongen

Inga kommentarer: