Jag ska vara ärlig.

Jag är nog riktigt deprimerad. Jag mår inte alls bra. Men jag vill inte prata om det. Vet inte varför... alltid varit så. Därför skriver jag väl av mig lite, inte skrivit på ett BRA tag. Har lixom inte... orkat. Nu är hösten här; den bästa årstiden för dem förälskade, de som kan krypa ihop i varandras famn framför en varm brasa. Jag avundas dem. Men men. För att summera vad som hänt sedan sist, så kommer en liten lista.

* Min mor har fått cancer.
* Min bror ska få barn. Jag ska bli Farbror.
* Jag sumpade en uppkörning till.
* Jag arbetar för mycket.
* Jag är kroniskt trött. Utarbetad?
* Jag letar lägenhet.
* Jag vill älska.
* Jag vill bli älskad.

Sådär. Nu är det sagt. De sista raderna låter som Joacims skriverier, men han vågar, det gör inte jag. Förutom nu. Egentligen ska den mannen ha en eloge, han skriver ned sådant jag egentligen inte skulle våga dryfta om. Ett taffligt exempel är väl att Jossan på mitt jobb, jag tycker hon är väldigt läcker. Evelina är väldigt intressant till person hon också. Hm. Där kom det väl några sanningar ändå. Där ser man... Dessutom tror jag att jag insett hur mycket Fanny egentligen betyder för mig. Det ni, tror jag, är ganska stort. Som tur är läser hon inte min blogg ^^ Hoppas saker löser sig för henne dock, she deserves better. Likaså för dig, Malin. Om det inte funkar, ska du veta att jag finns här för dig.
Nej, nu ska jag sluta innan jag börjar skriva ned saker som folk inte ska få veta. Dem där, bara-jag-får-veta-saker. En dag kanske man kan dela alla sina sorger med någon. Men den dagen, och kvinnan, har jag att se fram emot.
- Spongen