Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till busstrejken. Ägarna säger att dem inte har helt enkelt råd att ge bussförarna det dem vill ha. Bussförarna vill ha samma avtal som de kommunala bussförarna, vilket man kan tycka rimligt. Men jag vet inte, strejk tycker jag verkar ha blivit en "grej" att ta till så fort man inte får som man vill. Nu är det ju så att det inte är några slags orimliga krav som ställs, men den dagen då facket anser att förslagen är 'rimliga', arbetsgivarna anser det verkligen som ej rimliga utan det blir ett dödläge. Strejk är det starkaste vi har att ta till, eftersom dödläget förr eller senare tvingar en arbetsgivare att ge det strejkande företaget det vi vill ha. Men vad händer om facket anser sig ha rätt till en sak som folk i allmänhet inte tycker och sannerligen inte arbetsgivarna? Hur förhåller man sig till det då? Alla de senaste året verkar ha "slagits för sina rättigheter" m.m. Ta strejken inom detaljvaruhandeln med svenskt näringsliv som exempel. Man ville ha samma procentuella löneökning som vissa andra grupper fick. Ja då blir det ramaskri och "SÅ KAN DET INTE VARA!" Det blev strejk, de fick som de ville. Det känns bara som att många har tagit till denna modellen senaste tiden, man ställer extra hårda krav helt plötsligt och strejkar som f*n om man inte får genom de förslag man lagt ut. "Jaså, fick detaljhandeln en procentuell löneökning med 12%? Ja, då ska vi inom gruvdrift också öka våra löner med 22% under en treårig period, det har vi minsann rätt till! Va? För dyrt?! Ja men då strejkar vi!" Gruvarbetare och bussförare, ja alla ska vi strejka. Jag vet inte, jag kan inte hjälpa det att tycka synd om arbetsgivarna. Vad händer den dag där folk går ut i strejk där arbetsgivaren verkligen inte har råd att möta de anställdas krav, antingen fackligt eller hur det nu förhåller sig, strejkar man då tills det att företaget går i konkurs, eller ställer man sig bara på tvären eller försöker man mötas halva vägen? Poängen är väl att man ska ta vara på kraften man har i att strejka... eftersom många kanske ser sin chans att 'utnyttja' sin arbetsgivare och strejka för att de kräver mer lön som de i själva verket kanske inte gjort sig förtjänt av? Nu är det inte riktat till någonting specifikt som att bussförarna skall ha mindre lön, men över en mer generell bana. Inflationen är hög och Sverige rör sig mot hårdare tider. Alla får det dyrare, matpriser ökar, drivmedelpriserna går upp... Busskorten blir bara dyrare och dyrare i och med att omkostnaderna ökar... kanske måste jag strejka för löneökning så jag har råd att leva och äta den mat jag gillar, åka med den alltid lika försenade pendeln och införskaffa mig vardagslyx som gör en människa glad i någon dag? Jag vet inte... Man ska vara försiktig, helt enkelt.
- Spongen
1 kommentar:
Jävligt bra skrivet.
Skicka en kommentar