I går var jag och klättrade. Igen. Jag tror jag börjar bli ganska biten av detta fenomen, att klänga sig fast för glatta livet och ta mig uppåt via olika små grepp. Däremot blev det ett annat sällskap. Ingen Jonas, Adam eller Mats. Nej, gästklättraren för gårdagen blev alltså Lars B. Lars to the a to the r to the s to the B. Hmm. I alla fall, det blev återigen klättercentret Solna som vi tog oss till för att stilla vårt (mitt?) klätterbegär. Efter två svettiga timmar och en otalig muskelvärk senare så slant jag på en av väggarna och slet loss en fin skinnbit i handen, så det var nog det som satte punkt för den klätterkvällen. Lasse blev även han riktigt biten och förundrad över hur bra träning det faktum är. Jag gillar verkligen klättercentret i Solna faktiskt. Är i och för sig den enda inomhusklättringsstället jag varit på, men det har fått mig att nosa på nya alternativ mot min sedvanliga gymträning. Och det är en kul aktivitet, det här med klättring. Synd att det är så dyrt bara. Nästa steg blir att fixa topprepskurs, skor, sele och säkringar så kan man nästan tycka sig vara en halvfjädrad klättrare på väg upp i livet.
Väl hemma i värmen fick jag rådet att tydligen skall sådana där skinnbitar klippas bort så man inte infekterar och samlar såret i hudfliken. Trevligt, trevligt. Så det blev litet kirurgiövning hemma, följt av ett avsnitt Two and a half men med Lasse, och sedan litet datanördande framför datorn. Allt som allt var det en riktigt trevlig torsdagskväll. I kväll får vi se om det blir poker och idolkväll med herrarna Foad och Putte. Den som lever får se. Nu ska jag återgå till att stirra in i skärmen och låtsas jobba. Äh, skämtåsido. Jag ska jobba. Ärligt.
// Spongen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar