Det är ingen höjdare att vakna upp fortfarande full en söndagsmorgon kl. 11, inte hitta sin mobil och ha en jävla huvudvärk. Efter att jag hasat mig runt i sängen och rotat genom byxfickorna och stället där den brukar ligga så reser jag på mig av någon anledning och kollar jag sängen. Mycket riktigt, där ligger telefonen. Med utgående samtal och missade samtal. Samtal som tydligen försiggått efter att jag vet jag gick och la mig. Stånkande av ångest suckar jag, och Gurra garvar åt min vånda över att jag troligtvis fylleringt folk efter jag gått och lagt mig. Som jag själv inte har något minne av, såklart. Jag orkade inte ens kolla vilka som ringt eller vilka jag själv ringt utan tog bara bort listan och la telefon där den skulle.
Ovan nämnda stycke sammanfattar kvällen ganska bra. Jag hade faktiskt riktigt, riktigt roligt. Takida var, tro det eller ej, riktigt bra live och det var en kul konsert. Träffade på en psychobrud som drev sönder mig totalt, men det var bara garva åt situationen. Jag och Gurra stod i öltältet, så kommer en tjej fram och börjar snacka med mig och Gurra. Efter kanske tio minuter så kläcker hon ur sig att hon egentligen borde vara skitsur på mig för att jag lämnade henne när hon bara skulle gå på toa. Smått förvirrad försöker jag förklara för henne att jag inte alls gjorde det, precis kommit och njuter min andra öl (som jag sa var min första eftersom "jag precis kommit"). Hon envisas dock med att jag bara lämnade henne och hon krävde en förklaring. Stum av förvåning rannsakar jag mitt minne och försöker på något vänster förstå vad jag gjort fel varpå och börjar asflabba. "Jag driiiiiiiiiver ju bara meeeed dig! Hahahaha! Du skulle sett ditt ansiktsuttryck!" Gurra börjar också asflabba åt mig. Tjejen fortsätter: "Nej, förlåt, var jag taskig nu? Förlåt, det var inte meningen". "Nej, fan, det är lugnt, haha. Sjukt kul att bli driven med faktiskt och att någon vågar, men jag trodde först att jag helt seriöst fan tappat minnet ordentligt". Vi fortsätter småprata litet, så frågar hon: "Jaha, så du har lämnat fru och barn hemma förstår jag?", varpå hon granskar mig uppifrån och ned. "Nej, fan, inget sådant." Hon ler lite förstulet och bara går därifrån sen. "Eh... va?" Sedan såg vi henne inte mer.
Efter konserten var vi ut och slog runt med Björn och Momo och deras posse. Till slut, efter mycket om och men, hamnade vi på något ställe på söder där det intogs sexor vodka, öl och annat rutinerat.
När jag sedan äter min lussebulle på söndagseftermiddagen och dricker glögg i min ensamhet i lägenheten, arbetar på huvudvärken och att få livet tillbaka, ser jag tillbaka på gårdagen och kan inte undslippa mig att le. Det var en bra helg.
Som tur var verkar det som att mina "fyllesamtal" bara varit min telefon som ringt upp folk av sig själv när jag sovit på den. Puh.
// Spongen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar