Jag har funderat en del under dagen på det här med vad för typ av kille jag är. Att jag inte ger mig ut mitt i natten på helgerna för att få konfirmering om att jag är attraktiv eller åtråvärd, att jag är liggvänlig av en full tjej på krogen. Visst, det är trevligt att få den sortens konfirmation, men nu senast för bara två veckor sedan så blev jag raggad på men följde inte upp det, gav tjejen en kram och tackade för kaffet (ölen). Det fanns liksom... inget sug. Jag ville inte vakna upp bredvid ett meningslöst ragg. Var är substansen?
Men vad är det som gör med en som kille att man inte söker aktivt, inte kör de dåliga replikerna, inte letar krogragget för ett snabbkull en lördagskväll? Att jag inte kör det sliskiga racet med dåliga kommentarer, ljuger om den jag är, smyger hem mitt i natten och skiter i att höra av mig till tjejen i fråga om man skulle få till det för jag har ju redan fått det jag vill?
Jag skulle nog resonera exempelvis litet såhär; jag skulle helt seriöst få dåligt samvete om jag stack från en tjejs lägenhet mitt i natten med en olåst dörr. Jag skulle antagligen få tvångstankar, börja tänker saker som "hoppas hon inte blev rånad eller något annat skit eftersom dörren var öppen". Eller, så skulle det sluta med att jag kom tillbaka och la mig ned igen. Skulle jag verkligen inte vilja så skulle jag nog inte väcka henne heller utan sova med obekvämligheten för "man ville inte störa" typ. Den gången man får till det så var det pga "den snälla killen". Jag fick höra från flera såhär i efterhand att: "Hade jag inte känt dig så hade jag helt seriöst sagt att du bara sade de sakerna för att få ligga. Men, nu känner jag dig, och jag vet att du bara menade det du sa." Så det kan fungera att vara den snälle killen, men det är en annan femma, en annan historia.
Jag har hört det av många kamrater; jag är för snäll. Men jag kan inte ändra på den jag är. Thats who I am, I guess. Men det är sjukt töntigt om man ser till normen över hur en karlakarl ska vara, eller en man rent sagt. Flyga från säng till säng, sprida sin säd och charma kvinnorna med ett vackert leende och med charmiga kommentarer som får kvinnor på fall. Vara något man inte är. Ljuga om en själv. Jag känner några personer som inte har några skrupler alls. De är piloter, brandmän, poliser, stuntmän. Egentligen står de kanske i kassan på donken. Allt för att knulla. Allt för att ligga. Statusen. Förnedra kvinnor som förnedras bör i deras ögon. Vi känner väl alla tjejer som klagar på den typen av killar, hos killar som mig själv. Sedan får man höra: "Varför har du som är så snäll ingen tjej?" följt av kommentaren "Jag hatar verkligen män!". Men ändå ligger de där, särade ben och får en lem intryckt in till livet. I hopp om vad? Jag vet inte. Kanske insikten slår mig en dag, men inte denna dag.
Jag kommer nog alltid vara den där snälla killen som bidar sin tid och kommer vandra vintergatorna i Stockholm nollnio singel. Inte ensam, tack vare mina kamrater, men singel.
// Spongen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar