Sådär... Då var kryssningen avklarad och det är ännu en undarbar måndag morgon. Faktiskt så var det en underbar morgon. Regnet har slutat falla och solen har trängt fram och gör sitt bästa för att värma våra kalla själar när vi småspringer till våra arbeten, skolan, tandläkaren eller vad vi nu skall tänkas göra en måndag morgon. Jag ryser lätt när jag kliver av pendeltåget och skuttar nedför trappan som leder till centralgången. Två stationer senare är jag på väg till jobbet och jag slås av insikten hur skönt det faktiskt är ute när rökplymerna bildas framför mitt ansikte när jag andas ut, hur vindens köld biter mig i ansiktet och framförallt i kinderna. Hade det bara varit lite nyfallen snö och som fortsätter falla, något mörkare och lampor som precis börjat tändas så är det nog ett av de få tillfällen jag faktiskt tycker om vintern. Det kan vara rätt mysigt när dessa få tillfällen uppenbarar sig och man drabbas av just den insikten.
Vidare så var kryssningen mycket trevlig. Inget direkt fylleslag (allting är förvisso relativt), men det var ingen av oss som låg och vred sig i plågor inne på toaletten och brottades med kräkmonstret. Blev dans, hopp, headbanging, hångel för vissa, flummande, skratt, springande... Ja, allt som en bra kryssning skall innehålla. Förutom de stora skandalerna. Men men... det är väl kanske bra att de inte visar sin fula nyna emellanåt?
Min bror har även han flyttat från Söder ut till sitt hus i Haninge. Ska försöka hälsa på där i helgen för att se hur dem har det. Har ju tyvärr ingen semester så det blev svårt att hjälpa till, även fast jag (otroligt nog) faktiskt ville hjälpa till. Jag har blivit en duktig människa och bättrat mig på ett flertal saker, men det är ingenting jag tänker orera om här utan det lever jag bäst med att veta om själv. Att jag försöker. Verkligen.
- Spongen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar