It's the first day of my life.

Så var jul och nyår avslutat. Det har trots allt varit ett gott 2008. Nytt jobb, nya vänner, gamla sorger och nya. Gamla synder och nya. Ny lägenhet, nya grannar och nya vänner. Många goda minnen i år, jag kommer inte ens ihåg några dåliga för tillfället då jag skriver detta. Jag tror 2008 var ett av de år jag utvecklats mest som människa. Jag vill göra saker för andra och inte bara för mig själv, har slutat ljuga i samma utsträckning som tidigare och gitarren har spelats på. Även elgitarren har dammats av på senare månader för en omsträngning och att bli misshandlad. En annalkande födelsedag ligger till hands, vilket tar mig till de ärofyllda tjugofem. Tjugofem år. Gammal. Jag börjar bli gammal. Riktigt gammal. Har fortfarande inte hittat kärleken, men jag tror jag varit förälskad. Inte i år, men tidigare i livet. Någon gång. Några nya låtar har det blivit av, men jag har fortfarande kvar att lära mig sjunga. Jag orkar dock inte ägna mig åt min röst, så de planerna har redan gått i stöpet innan dem kom upp. Jag har upptäckt en ny anime, läst många böcker men jag tror inte jag lärt mig någonting nämnvärt. Min brorson växer och jag tycker om att slösa tid på mina bekanta, vilket är någonting nytt för mig. Jag antar att det har att göra med att jag försöker ändra på vem jag är och hur jag uppfattar saker och ting. Kanske till det bättre, kanske inte. Tiden får utvisa. Jag orkar inte bry mig om kärleken, nu vill jag börja komma igång med träningen på allvar igen. Ta hand om mig fysiskt, men bry mig mer om andra psykiskt. Handleden är fortarande konstig av någon anledning, så det har inte blivit någon styrketräning. Motivationen föll pladask i och med att styrketräningen gjorde detsamma. Värdelöst.


- Spongen