Det snöar vackert ute. Små flingor som fångas av vinden och virvlar till, innan de läggs till ro på den våta asfalten, där de smälter så fort de landar. Nu vill jag sitta ute i en snöbeklädd skog. I tysthet. Ovant. Den enda värmen finns i termosen jag håller mellan mina händer, fylld med varm choklad. Det enda oljud är ljudet av vinden som leker sig fram genom grenverket. Precis så som jag vill ha det. Den enda känslan är vindens lätta smekning längst kinden. Inga tankar som stör, inga bekymmer pockar på uppmärksamheten. Under kläderna reser sig håret på ända och jag tar ett djupt andetag när jag ryser av välbehag. En djup suck, mer som en lång utandning, till följd av andetaget. Verkligheten kallar. Jag ställer mig upp, vänder om och ser inte tillbaka.
- Spongen
2 kommentarer:
Åt du tjackbuffé till frukost?
Kan man lätt tro. Faktum är bara att det skulle kännas skönt att bara ta en sådan dag och göra ingenting. Använder du rullstolsmannen flitigt nu när du kommenterar? ^_^
Skicka en kommentar