Vad ska man göra? Jag vet inte. Hade jag det svaret hade jag nog inte känt såhär. Blir bara frustrerad, mer och mer. Som en slags varmluftsballong, bara vänter på att spricka. Är väl kanske bästa sättet att beskriva det på. Men varför bli så arg? Jag blir aldrig arg. Det är inte jag, har jag sagt. Men det är väl kanske så. Kapsylöppnaren står och flinar åt mig, bara väntar på rätt tillfälle. Eskalerar mer än vanligt, men trycker fort ned det. Varför kan man inte få utlopp för sina känslor? Varför vara denna kalla människa? Aldrig får man känna något. Jo, ilska, falsk munterhet och annat skit. Det är så lätt att vara falsk har jag kommit på. Men skulle man inte vara det skulle man väl kanske inte ha några kvar att umgås med alls. Bara jag och en annan värld. Been there, done that. Fungerade iofs för tillfället, men sedan när man sjönk in djupare och djupare så förstod jag till slut hur illa det var. Det var i princip då du dök upp. Haha, ironiskt. Den som tog mig upp dränker mig också. Intressant. Paradoxalt. Hur ska man få utlopp för det egentligen? Kan ju inte direkt dra och slå sönder saker. Händerna skakar när jag ser på dem. Riset kokar också. Fråga mig inte vad jag skriver, för jag lär inte svara. Eller vill inte. Mina grejer, inte era. Egentligen skulle ingen bry sig. Ytligt skulle dem det, men egentligen? Tror inte det. Aja, hoppas det blir en bra kväll. Se? Nu håller jag på igen. Snart tjuter alarmklockan.
- Spongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar