Projekt noll, två.

Varit en underbart rolig helg. I fredags åkte jag som sagt till Foad, vi skulle ha våran annual frightnight. Project Zero II: Crimson Butterflies. Vilket spel! Så sinnessjukt läskigt. Otaliga gånger så kände man sig som en liten flicka på väg till en grupp våldtäktsmän. Den ständiga rädslan fanns där, man var rädd för själva rädslan hela tiden. Sedan hade vi chockrädslan som ocskå var påtaglig. Om, om och om igen. Gåshud och rysningar längs ryggraden. Sjukt bra gjort, Tecmo. Egentligen skulle jag åkt hem och gått ut med några från arbetet i lördags, men för att göra en lång, kaotisk och ganska förvirrande historia kort, så blev det inte så. Eftersom jag och Foad inte hann köra klart spelet i fredags, så istället för att åka hem så åkte vi tillbaka till honom och fortsatte vår frightnight. Vi (läs jag) spelade klart spelet och la oss runtomkring halv tio imorse. Fett najs. Skulle kunna skriva om så många klockrena grejer vi gjorde, slänge oss åt sidan i ren skräck, skrattade i ren panik efter man blivit skrämd halvt från vettet... Ja jävlar. Läskigaste spelet ever, säger jag bara. Kom precis hem nu, slängde i mig två mackor eftersom jag inte åt någon frukost när jag gick upp strax efter 14. Pilgrimsmusslor och annat väntar, då far min, på fars dag, står nere och kokar ihop någonting salt från havets botten. Ska lägga upp lite bilder sedan, men ska först äta.