Nu står man där igen. En fallgrop. Ser man vänster, skog. Höger - Skog. Framåt syns endast mörker. Bakåt finns inte. Vilken väg är det man ska ta? Varför kan man aldrig få veta som det det egentligen är? Alltid kommer en lätt vind och viskar någonting, för att sedan försvinna. Sedan kommer magkänslan, och fallgropen känns mer lockande än förr.
Snön är vit utomhus. ja jävlar. Halvt livsfarligt att cykla till arbetet nuförtiden. Skojigt värre med ett äventyr varje morgon. Ska försöka åka in och fixa julklappar i morgon. Kommer bli grymt skoj. Själv. Har ändå ingen att åka med. Eller har inte frågat, ska väl vältra mig i mp3 och tankar på vägen in. Fått reda på att ett plus ett är två, vilket jag redan förstod, men inte ville veta. Hihi. Ska döda Majordomo i morgon hoppas jag. Skoj. Lördagen bestod av strippa på Lilla. Bilder kommer sen, måste bara orka lägga in dem på datorn först. Vidare så hade jag inget minne efter vi lämnade Lilla, vilket alltid är ett gott tecken. Vaknade upp hemma hos Mats, allvarligt funderandes vad fan jag gjorde där. Svårt att ställa mig upp, ramlade bak ett par gånger p.g.a yrsel. Hmm? Kanske borde uppsöka hjärndoktor. Fniss.
- Spongen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar